Gladelig jul!

Jaha, så var det jul igen. Jag och Siri har äventyrat idag och tagit tåget från Karlskrona till Lund. Hon var superduktig och sov hela vägen. Så skönt. Det gick faktiskt ganska fort att komma fram idag. Nu är vi ute hos Siris mormor och morfar (som fyller år idag - GRATTIS!) och ikväll vankas det smörgåstårta, gräddtårta och ostbricka. Vi ska också hinna med uppesittarbingo med Lotta Engberg. Mysigt och cheesy. Nu vill jag bara önska alla jag känner och alla jag tycker om en...

God Jul

och

Gott Nytt År!

Julklappar

Idag var vi på Barnavårdcentralen och vägde Siri och hon är nu hela 4 700 gram tung! På vägen hem handlade jag lite julklappar på Lindex till henne. Hon kommer nog att bli jätteglad när hon öppnar paketen på torsdag nästa vecka... ;)

Självklart tittar jag på Musikhjälpen idag också. Det var precis en kille, Jonas, som ringde in och skänkte sin månadslön på 18 114 kronor! Tänk vilka fantastiskt osjälviska och osnåla människor det finns. Han har jobbat en hel månad och ger bort hela lönen. Jag önskar att jag vore lika osnål och osjälvisk. Jag som avskyr snåla människor. Usch. Det värsta som finns är nog de som påstår sig ha ont om pengar när allt bara handlar om prioriteringar. Fler Jonasar till världen!

Haha, SJ!

Jag och Siri har just varit ute på stan för att köpa tågbiljett på stationen. Det var väl lika bra tyckte jag eftersom vi åker på lilljulafton och jag inte har någon lust att stå upp med Siri i famnen hela vägen till Lund. Biljetten köpte jag i en av de smidiga apparaterna i vänthallen. Jag fyllde i att vi var en vuxen och ett barn mellan 0-6 år. Jag vet ju att barn åker gratis med en betalande vuxen men jag tänkte att det är lika bra att ange det i alla fall. Mycket riktigt åker Siri gratis. Jag kryssade också i att jag ville ha en reserverad plats, allt för att slippa stå som sagt. Då bokas två platser och vi får betala 30 kronor per reserverad plats. Visst, det kunde ju vara praktiskt att ha någonstans att lägga henne ner eller att lägga av kläder och väska MEN, platserna är inte ens bredvid varandra. Vi har plats 67 och 54... Siri har gjort klart att hon inte vill sitta själv. Hmmm. Kanske är det dags att göra om boknigssystemet? Hur många 0-6 åringar kan eller vill sitta själv på tåg i en annan vagn än mamma eller pappa???? Men för SJ är det ju å andra sidan lättförtjänta 30 kronor. Tack för ett gott skratt Statens Järnvägar!

Let it snow, let it snow, let it snow.

Som ni ser så kom de där 10 centimetrarna snö igår. I morse när jag var ute med Kakan på morgonrunda snöade det fortfarande men nu är det lite uppehåll. Vi har 4 minusgrader. Mini-Jippa snusar sött efter att ha ätit frukost. Det betyder att idag har jag också kunnat äta frukost och jag har redan fått min första kopp kaffe. Åh, det är en härlig morgon. Något som ytterligare förgyller denna morgon, har förgyllt i några dagar och kommer att fortsätta ända tills den 20:e, är direktsändningen av P3:s Musikhjälpen i SVT. Timbuktu, Christer och Ametist pratar dygnet runt från en glasbur i Göteborg för att samla in pengar till förmån för malariadrabbade barn. Självklart måste jag också skänka lite pengar och samtidigt önska en låt. Jag måste bara fundera ut vilken. :)

Jag inser nu att min blogg har fått nytt liv igen nu. Det slog mig att det borde betyda att jag börjar få lite kläm på att vara hemma själv med Siri och att något slags rutin börjar infinna sig. :) Till helgen ska vi hem till Jimmies syster och julpyssla. Jag hoppas att vi kan baka lite lussebullar och pepparkakor (här i Blekinge uttalas det pippikake). Jag hittade ett recept på julbiscotti i min Hemmets Journal (som jag köper för korsordens skull) som jag skulle vilja testa. De innehöll bl.a. pepparkakskryddor och apelsinskal. Gott!

Ha en fin vinterdag allihopa!

- - - - - - - - - - - -

Nu har jag skickat in mitt bidrag till Musikhjälpen och önskat låt. Självklart blev det Neil Young och jag valde den bästa gitarrlåten ever: "Words - Between the lines of age". Nu kan väl alla andra också skänka en peng!

Ja, se det regnar...

Idag skulle det visst komma 10 cm snö i Skåne, Blekinge och på Gotland. Jag väntar med spänning för just nu är det + 2 grader i Karlskrona och det regnar. Fast nu behövs det ju bara att temperaturen sjunker några grader så förvandlas regnet till snö. Ja!

Igår lyckades lilla Siri skrämma halvt ihjäl mig. Vi hade precis gått och lagt oss och jag och Jimmie låg och pratade i sängen. Siri låg i sin vagn och sov. Plötsligt hör jag hur hon vevar med armar och ben och när jag vänder mig om ligger hon där med slem i munnen, alldeles röd i ansiktet och får inte riktigt luft. Hysteriskt lyfter jag upp en rosslande bebis som på sågot sätt satt en massa slem i halsen. Fy! Mitt hjärta han stanna fem hundra gånger innan jag hörde henne dra efter andan. Även om det låter hemskt så har aldrig någonsin tidigare någon annas liv varit mer värt än mitt eget. Det är en fantastisk känsla och lycka samtidigt som det ger upphov till en enorm oro och gör mig väldigt skör. Detta lilla liv har hela mitt hjärta i sina händer. Jag antar att det är likadant för alla föräldrar. Ständig oro. Men det är väl vad man kallar för ett kärt bekymmer. :)

Kom nu snö!

Nu är det vinter

Åh, vilken fantastisk morgonrunda jag, Kakan och Siri har haft idag. Himlen var alldeles ljuslila och solen lyste varmt ljusgul i vattnet och i frosten som ligger på taken. Det var helt fantastiskt vackert! Morgnar som denna har en fridfull men ändå pigg känsla över sig. Det är sådana stunder jag önskar att jag hade kameran med mig. Sen å andra sidan är nog minnet av morgonen vackrare än vad en bild hade kunnat bevara.

Idag är vår lilla Siri en månad gammal precis. Jag kan inte fatta hur fort den första månaden har gått! Helt otroligt. Hon är en så snäll bebis och gnäller sällan, men igår hade vi fårt första fall av överstimulering och övertrötthet. Först skulle hon inte sova på förmiddagen, sen kom pappa Jimmie hem och underhöll och en timme efter det kom faster Vickan och då kunde hon inte heller somna. Sen åkte vi direkt till födelsedagskalas hon Siris kusin och var inte hemma förrän halv åtta. Då tog det mycket vyssjande och tid för att lilla loppan skulle somna. Nu har hon sovit 12 timmar i sträck med undantag för några mattillfällen. :)

Om det finns de som har svårt att komma i julstämning vill jag dela med mig av mina bästa tips:

1. Ta in en julgran och klä den.

2. Slå in någon klapp och rimma away!

3. Lyssna under tiden på Absolute Christmas och om du inte orkar lyssna på hela så kan Wham!'s Last Christmas sättas på repeat.

4. Fixa fram lite glögg och pepparkakor.

5. Kryp upp i soffan med goa tofflor och en varm filt och kolla på filmen Ensam Hemma med Macaulay Culkin från 1990. Åh, nostalgi! (Soundttracket till filmen finns på Spotify så vill man inte lägga pengar på att köpa Absolute Christmas så fungerar denna skiva minst lika bra.)

Avslutningsvis till något helt annat... Om det är någon som har idétorka inför middagsplaneringen någon dag så måste jag rekommendera att testa receptet på Mezze penne tricolore alla burina som finns på recept.nu. Av någon anledning kan jag inte infoga direktlänken... Glöm inte att använda en riktigt god salsicca, det är den som sätter den goda smaken!

God jul allihopa. Nu hoppas vi på lite snö idag!

Onsdag kväll

Nu är det precis tre veckor sedan vi kom hem från BB. Många släktingar har varit och hälsat på och till helgen kommer mormor och mostrar och kusiner på min sida hit. Lillfisens gamlamormor blir det ju. Tänk vad annorlunda det är bara på en generation. Jag menar att vi lever längre och längre. När jag föddes hade jag mormor och morfar. Lillfisen har mormor, morfar, farmor, farfar och gamlamormor och gamlafarmor. Och en bonusfarmor. Tänk det.

Idag hade vi en distriktssköterska från BVC på hembesök. Hon informerade om självklarheter och annat matnyttigt. Jag tror också att vi och vårt hem blev godkända. :) Imorgon blir det läkarbesök för lilla fian och på fredag är det vägning. Hoppas att hon tjockar på sig som hon ska. :)

Jag längtar fantastiskt mycket till jul nu och det ska bli så mysigt att få komma ner till mamma och pappa i Skåne. Jag längtar! Och i år får jag fira jul hos min mormor. Det är guld värt. Jag och lillfisen tar nog tåget ner till Lund på lilljulafton och så får Jimmie ta bilen med Kakan och julklapparna när han slutar jobba på eftermiddagen. På juldagen blir det julfirande med Jimmies släkt. Mycket jul blir det! Åh, låt det bli jul fort. Men inte för fort för jag måste hinna få in julgranen först. :)

Snart är det jul!

Idag är det sista dagen i november och snart, snart är julen här. Jag har faktiskt fixat fem julklappar hittills. Men det ska ju blir fler! Igår var vi ute på julskyltning och det var min första i Karlskrona. Jo, den var ju inte som den i Veberöd. Det luktade helt enkelt inte lika hemtrevligt i butikerna här i stan som hemma i byn. Det är väl så det är. :) Ikväll hoppas jag att vi kan julpynta lite här hemma. Både jag och Jimmie drar ut på det eftersom vi inte vet i vilken av lådorna i det överfulla förrådet i källaren som julpyntet ligger. Men upp ska pyntet i alla fall. Tills dess ska jag mysa på lillfisen!

Så sakteliga ut ur kokongen

Nu får det bli lite liv på min blogg igen. Allting tar så mycket längre tid att göra när man har en liten bebis som inte har några dagsrutiner alls. Det som förut tog en halvtimme tar nu två timmar. Inte för att det gör någonting alls. Men bloggen blir definitivt lidande. Sedan vi kom hem från BB har vi bytt blöja, badat bebis, bytt blöja, haft besök, bytt blöja, ammat, bytt blöja, fotograferats till BLT och åter igen bytt blöja. Idag ska vi ta en tur på stan och se om vi kan hitta lite julklappar till stora tjocka släkten. Det är lika bra att börja nu tänker jag. Det är faktiskt mindre än en månad kvar till julafton. Mysigt med jul!

Älskade, efterlängtade lilla barn

Äntligen är vår Siri här hos oss! I söndags kväll föddes vårt lilla mirakel och jag kan fortfarande inte riktigt förstå att hon är vår. Igångsättningen tog lååååång tid och det var inte förrän i söndags då de satte in värkstimulerande dropp som det började hända något. Och då gick det relativt snabbt. Från dropp till bebis på magen tog det bara lite över sju timmar. Räknar man inte med de första två dygnen av väntan var det en fantastisk upplevelse. Men visst gjorde det ont. Jag hade tänkt mig att jag nog skulle kunna klara mig utan smärtstillande. Kanske lite lustgas. Visst är det nog annorlunda att bli igångsatt, men fy för in i hundan vad ont det gjorde. Jag började med lustgas, men efter bara en timme bad jag om en epiduralblockad (EDA) som gjorde underverk. Och tänk att narkosläkaren som lade den var en skåning. :) Klart att det fungerade utmärkt. Men smärtfritt blev det inte och det kändes faktiskt ganska bra. Jag ville ju inte vara helt bedövad och inte känna någonting alls. Nu känner jag mig faktiskt fantastiskt stolt övar vad jag presterade och belöningen är större än jag någonsin vågade hoppas på. Nu ska lilla familjen; pappa, mamma, Siri och Kakan, ägna två hela veckor åt att mysa tillsammans och lära känna varandra. För övrigt är jag så otroligt imponerad över hur Kakan reagerade igår när vi kom hem. Det var som om hon redan visste vad som väntade. Hon gick fram och nosade försiktigt och sedan dess har hon hållit minst två decimeters avstånd. Helt fantastiskt. Och lugn är hon också. Då blir jag så stolt över min fantastiska hund.

Kram på er alla!

En annan dag

Inatt sov jag 10 och ½ timme! Jag kan inte komma ihåg sist jag sov så länge och det var så skönt och välbehövligt. Idag ägnar jag mig åt att fixa här hemma och ställer in mig på att spendera minst hela helgen på sjukhuset. Tvätt (av bl.a. små pyjamasar), disk och dammsugning. Och jag har bakat i massor nu. De som kommer och hälsar på oss de närmsta veckorna kan räkna med chokladsnittar, chokladsnurror, kokostoppar (men de ser mer ut som plättar), strassburgare, saffransskorpor och äpple/kanelmuffins. Mmmmmm, gott!

Ikväll blir Kakan hämtad av Jimmies syster och där ska hon semestra tills vi är hemma igen. Det är så skönt att min lilla lurviga hund har det bra när vi inte är hemma. Det känns skönt att Jimmies syster förstår att det inte bara är en hund som ska tas om hand, utan att det där djuret faktiskt betyder massor för mig och således är mer än bara ett djur. :)

Igår fixade jag ihop ett överlevnadskit till Jimmie: en Offside, det senaste numret av Rocky och fyra Snickers. Jag ställer nämligen in mig på att det kommer att finnas en hel del tid att fördriva de närmsta dygnen. :) Den stackars blivande pappan visar upp en viss nervositet inför imorgon så jag får ju göra vad jag kan för att lindra. Haha!

Ha det fint allihopa!

Taxis are for whimps

Min vandring mellan sjukhuset och hemma. Och mitt lunchstopp på Donken markerat med en röd stjärna (lustigt symbolval som jag inte kan förklara :)).

Idag var jag på andra kontrollen på förlossningen. Allt såg fortfarande jättebra ut för bebis och mig, förutom min nedrans ansiktsförlamning. Efter en ganska brutal undersökning av en annars väldigt trevlig barnmorska så hoppas jag och de på att lillfis väljer att titta ut innan fredag. Annars blir det med största sannolikhet igångsättning då. Gynspecialisterna vill helt enkelt inte att jag går med ansiktsförlamningen för länge. Men jag hoppas sannerligen att jag slipper bli igångsatt. Och fredagen den trettonde dessutom. Jag fick veta att jag var mer än välkommen tillbaka till förlossningen innan fredag. :) I vilket fall som helst så tänkte jag att om jag nu tagit taxi till sjukhuset så kunde jag ju gott gå hem. Sagt och gjort. Tydligen var sträckan inte mer än 3,8 kilometer lång men den kändes som en mil. Jag stannade till för en skabbig, om än mättande, lunch på McDonalds. Nu ligger jag i soffan, Sommaren med Monica går på TV och jag kommer garanterat att somna. Jag hoppas att vakna av värkar.

Tjipp tjopp!

40+0

Jaha, så har vi passerat Datumet. Vi var inne på förlossningen idag igen och tittade till lillfisen. Allt såg så bra ut det kunde och det kändes fantastiskt skönt. Även om jag längtar efter att få hålla i och snusa på bebis nu så kändes det faktiskt jättebra att åka hem igen med så fina besked. Hellre vänta lite till med ett livligt barn i magen än att stressa ut det för att det inte mår bra. På onsdag ska jag tillbaka igen och göra samma kontroll som idag. Det blir lite farande fram och tillbaka men så lång tid är det ju faktiskt inte kvar. Jag står ut och känner mig vid mycket gott mod. :)

Och så kom bristningarna...

...över en natt. Jodå, nu i morse fanns de bara där runt omkring naveln. De är väl inte så farliga och jag kan ju inte göra så mycket åt dem, men ändå... Jag har läst att det har mer att göra med hormoner i kroppen än med skinnets kapacitet. Vem vet?

Det blev ännu en dag på förlossningen igår. Jag tyckte att lillfis hade blivit lite sömnigare i magen och det visade sig mycket riktigt att h*n inte alls gillade medicinen som jag fått att ta. Så efter fem timmar på sjukhuset igår ska jag nu inte äta mer medicin. En läkare gjorde även ett ultraljud så vi fick kika in på lilla pyret! Det var ju såklart ganska svårt att se eftersom bebis tar upp en så stor del av magen. Men ett litet ansikte i profil fick vi se och läkaren uppskattade också vikt: 3700 gram. Det tycker jag räcker fint det. I vilket fall som helst ska vi tillbaka på måndag morgon för kontroll. Då blir det eventuellt igångsättning... Det känns pirrigt och nervöst, samtidigt som jag vet att vi lika gärna kan bli hemskickade igen om allt ser bra ut. Och jag vill ju att allt ska se bra ut, men samtidigt vill jag få ut min bebis. Men jag hoppas att h*n vill komma ut innan måndag morgon istället. :)

Idag står det strassburgare på bak-listan. Jag håller också på att tvätta och det behövs dammsugas och jag har en hund som behöver en genomgång av pälsen. Jag försöker hålla igång. :)

Jag utmanar dygnet

Nu är jag trött på att behöva sova när alla andra sover. Det är helt enkelt dags att ge upp. Nu sover jag på dagarna och är vaken på nätterna och så får det vara. Inatt vaknade jag klockan tjugo i fyra och tänkte att det finns ju egentligen inte någon anledning att inte ställa sig och baka de där saffransskorporna som jag tänkte bakat igår. Så nu har jag fixat frukost till mig själv: o'boy och skåne-pepparkakor med ost. Huuuur gott som helst! Sen lyssnar jag på en eftersändning av Christer i P3. Självklart gör Kakan mig sällskap. Det är fantastiskt med hundar, de ställer alltid upp. :)

Igår till middag åt vi renskavsgryta med pappas plockade kantareller. Det var ljuvligt! Ett tips till de som har en frys full med svamp och då man inte riktigt vet vad man ska göra med den. :)

Lumbalpunktion för spinalvätska

Ja, mycket trodde jag att jag skulle gå igenom under graviditeten men just detta hade jag lite svårt att förutspå. I söndags eftermiddag är jag och kärleken ute i Nättraby och går en runda. Jag tycker att mitt högra öga rinner och rinner och att jag har lite svårt att blinka. Jag tänkte att det kanske alltid har varit så utan att jag tänkt på det. På kvällen sitter vi och äter middag och jag upptäcker att jag inte kan hålla vätska i munnen. Det läcker ur höger mungipa. Jag går in på toaletten och ler mot mig själv i spegeln. Det ser ut som om jag varit hos tandläkaren och fått en bedövning i höger kind. Så har det i alla fall inte varit tidigare. Jaha... Jag blir skiträdd och börjar gråta och tror att jag fått en blodpropp i hjärnan. Minst. Jimmie ringer till förlossningen som ber oss komma in omgående. Väl inne kollar de lillfis som verkar må alldeles prima. En läkare kollar mina reflexer för att utesluta blodpropp och allt ser bra ut. Puh! Däremot vill de kunna utesluta att jag går omkring och bär på borelia och detta kan endast göras genom att ta ett vätskeprov ur ryggraden. Haha, skitkul. Fy, vad nervös jag var innan provtagningen var över. Som tur var gjorde det inte alls ont men jag hade spänt mig så mycket inför "ingreppet" att jag efteråt fick värkar med fem minuters mellanrum. Åh, tänkte jag, nu får jag belöning för mödan - en bebis. Men ingen bebis kom. Värkarna avtog och jag fick stanna kvar på förlossningsavdelningen för bevakning i två dygn. Nu är jag äntligen hemma och det känns så skönt. Maten på sjukhuset var faktiskt inget vidare och jag insåg att det hade gått för långt när jag gav mig på att läsa Svensk Damtidning i förmiddags i brist på annan underhållning. Nu hoppas jag att jag slipper åka till förlossningen innan lillfis är på väg ut. Och jag som hade bestämt att h*n skulle komma idag. Jaja, som sagt, det kan ju inte annat än att vara närmre för varje minut som går. :)

Tillägg:

Jag inser att jag inte skrev vad läkarna kom fram till att det var. Tydligen kallas det bells pares och är en slags ansiktsförlamning som man inte riktigt vet orsaken till. Det är en nerv som antagligen har kommit i kläm och för att avhjälpa det hela har jag nu fått en kur kortison. Det verkar som om den har haft en avsvällande effekt även på mina händer vilket är välkommet. Annars får jag nu gå runt med en tejpbit över höger öga för att inte hornhinnan ska skadas... Så förutom att jag tyckte att jag såg ganska lustig ut redan innan med mina Konsumkassörske-handledsskydd så har jag nu också ett deformerat ansikte. Jag kan inte annat än att skratta åt det hela. Det stackars barnet som kommer ut kommer att bli halvt ihjälskrämt av vad den ser. :)

KOM UT!

Nu sitter jag och har precis ingenting att göra och är skitpigg. Jag hoppas kanske på att det helt plötsligt ska komma en värk eller något så att jag kunde ägna natten åt att föda barn men det händer ingenting. Idag, eftersom klockan är 03:23 och det är söndag den 1 november, är det precis en vecka tills lillfis är beräknad att titta ut. Och ja, jag vet att jag kanske får vänta i tre veckor till och att jag kommer att hinna bli ännu mer frustrerad och galen tills dess, men jag tycker nog att den där pysen kan komma ut nu. Tänk er själva att gå runt med den här magen. Tänk er att sova med den... Ja, så istället sitter jag här och käkar Riesen-kolor och dricker vatten och lägger ut bilder på mig själv... Jag har i alla fall kommit fram till att jag har varit förskonad på många sätt ändå. Jag har (hittills) varken drabbats av bristningar, hemorrojder, urinvägsinfektion eller svampinfektion. Jag kanske skulle varnat känsliga läsare... :D

Idag köpte jag och kärleken en "Mina första år"-bok. Jag började genast klottra i den. Vi skulle rita upp ett släktträd och det var jätteroligt att se vad släktingarna bakåt i leden har hetat. Bland annat hittade vi två stycken Botilda. En Botilda i varje släkt. Av alla namn. Det var lite kul tyckte vi. Vad det stackars barnet ska få för tilltalsnamn kommer vi nog inte bestämma oss för förrän vi får se vad det är för filur som gömmer sig i megakulan på bilden ovan. Vi har ju såklart våra funderingar men jag tror inte att vi riktigt är övererns om något än. Varken tjej- eller killnamn. Nu får jag väl fortsätta att klottra i boken. Godnatt och ett mycket tidigt godmorgon!

Mmmm, pizza

Ikväll har vi fixat skitgod pizza efter att jag började längta efter den som man kan köpa hos Alfredos Pizzeria på Saluhallen i Lund. Den vi gjorde blev god men smakade inte som originalet...

Kanske om 45 år

- Är det jobbigt för dig att gå?

- Nej.

- Jag sa är det JOBBIGT att gå?

- NEJ, sa jag.

- JO, JAG SA ÄR DET JOBBIGT ATT GÅ?

- NEJ, SA JAG JU!

Jag såg och hörde ett gammalt, gammalt par på stan idag och kunde inte annat än att tänka att sådär skulle jag och Jimmie kunna se ut år 2054 eller något. Gubben ville inget annat än att visa omtanke och det slutar med att båda är skitirriterade för att den ene inte hör vad den andre säger och vice verca. Underbart.

Höst i Karlskrona

Idag händer det inte mycket och det känns skönt. Det är alldeles underbart höstväder efter några gråmulna dagar så jag var ute och fotograferade lite tidgare idag. Bland annat syns min favorithusfasad i stan och vårt fula, men ack så hemtrevliga, plåthyreshus.

Kväll framför TVn

Ikväll är Jimmie iväg på tjänsteresa och jag har varit hemma hos hans syster och blivit bjuden på middag. Hans familj gör sitt bästa för att jag inte ska känna mig ensam när han är iväg. Speciellt nu om bebis skulle ploppa ut tror jag. :) Imorgon kväll är det fika med mina tjockis-kompisar (andra gravida) och senare kommer svärmor och Jimmies lillasyster och fikar med mig.

Jag och Kakan gav oss ut på en runda runt Stumholmen tidigare idag och jag tog såklart med mig kameran. Det visade sig att min hund är riktigt fotogenique, till skillnad från mig, och jag fick till ett riktigt bra porträtt på henne. Ja, det andra fotot är mest ett försök till att vara konstnärlig. Eller, det var det finaste jag hade ro att fotografera med en hund som samtidigt drog i kopplet. Hon var väl inte så intresserad av fotografering när hon själv inte var i fokus.

Nu slappar jag i soffan med Marabou Frukt & Mandel och kollar på Färjan 3. God kväll!

Ny kamera

Ja, ja, ja! Vi har skaffat oss en helt sprillans ny digital systemkamera. Detta betyder inte minst att den här bloggen kommer att få mycket snyggare och intressantare illustrationer framöver. Jag fick också nys om ett finfint redigeringsprogram av min syster. Däri kunde jag fixa till detta foto till exempel. Jag var tvungen att fotografera och testa något nu på morgonen. Samtidigt upptäckte jag att den här vackra rosen, som numera ligger i sopan, hade attackerats av elaka bladlöss. Skit. Nu har hälften av blommorna i vår lägenhet antingen angripits av ohyra eller råkat frysa ihjäl... Nåja. Jag får väl ge mig ut på jakt efter nya. Om det senare idag vill sluta regna så ska jag ge mig ut och fotografera stan litta granna. Vi ses!

Vaxad

Idag har jag vaccinerat mig mot svinet och än så länge känner jag inga symptom. Jag kände inte ens sticket när jag var hos sköterskan. Men den där tröttheten och illamåendet som kom i tisdags vill inte ge med sig. Jag kan sova hur mycket som helst nu helt plötsligt. Jag har pratat med både förlossning och barnmorska och de verkar inte tro att det är något att oroa sig över. Jag intalar mig att det är min kropps sätt att lagra enegri. Jag läste någonstans att det krävs ca 500 kcal i timmen under en förlossning och om den pågår i 24 timmar så blir det... 12 000 kalorier! Så då måste jag nog spara på mig lite. Jag ska därför viga kvällen till Idol-tittande tillsammans med Ben och Jerry. Och Jimmie såklart.

Vänta, längta, känna efter, vänta, längta, känna efter...

Det är det jag sysslar med nu känns det som. När ska den här lille fisen titta ut??? Om den är i närheten av så envis som jag själv var när jag låg i min mammas mage så kan jag vänta en hel månad till. Om jag minns rätt så sa mamma att jag var beräknad till den 8 september och kom ut först den 23... Jimmie däremot kom 19 dagar för tidigt. Så om graviditetslängden sitter i generna hos bebis så säger detta alltså ingenting. Det kanske blir mittemellan? Nästa vecka mellan måndag kväll och onsdag kväll får den i alla fall inte komma för då är Jimmie ute och reser. :) Jag inser ju i alla fall att jag inte kan gå och bara vänta i 30 dagar nu så det är väl till att sysselsätta sig med diverse aktiviteter på hemmaplan. Kanske skulle det sitta fint med en shoppingrunda med lunchfika på stan nu. Jo, jag tror faktiskt att det blir det.

Ha en trevlig torsdag alla därute!

Pust och stön

Ja, idag tycker jag ovanligt synd om mig själv. Så det här inlägget kommer antagligen att bli en enda lång självömkan. Jag ville verkligen inte bli en besvärad gravid men det visar sig vara svårt att undvika. Självklart är det värt allt besvär, men det är störigt att inte kunna sova på något annat sätt än på rygg, jag som annars sover på mage. Så fort jag använder magmusklerna kommer en sammandragning som på posten. Idag har jag varit och hämtat skenor till handlederna som jag ska sova med så att jag blir ännu mer uppstyltad. Detta eftersom det visst inte var så bra att gå runt med sovande händer hela dagarna. Nerven i armen kunde visst ta skada... Jag ser ut som en av de bittra Konsum-kassörskorna som har slitit ut händerna och har ett sånt där skitigt handledsskydd. Känner mig som en bitter Konsum-kassörska. Och även om det var grymt att jag hittade ett par mycket snygga läderstövlar när vi var och handlade igår så passade de inte i morse när jag vaknade med en massa vatten i fötterna... Stackars mig! Det är inte lätt att ha det för bra, då börjar man klaga över ganska oväsentliga saker. :) Men åh vad skönt att få klaga lite! Nu känns det mycket bättre.

Shoppa!

Igår var familjen Jeppsson och hälsade på oss. Vi bytte till vinterdäck på bilen och lunchade god buffé på Nya Skafferiet. Jag shoppade en klänning som mest liknar ett tält men om man är så stor som jag är nu, 82,5 kilo (!), så är det tält som gäller. :) I vilket fall var det ett ganska fint tält och klänningen klämde inte åt någonstans alls. Den passade fint att ha på sig på svägerskans födelsedagsfest som vi bevistade igår kväll. En mycket trevlig tillställning!

Idag är vi på graviditetsvecka 37+0, vilket betyder att man kan förvänta sig att bebis tittar ut vilken dag som helst fram till vecka 42+4 då jag blir igångsatt om det inte kommit igång av sig själv vill säga. Ett litet spann på sisådär 5 ½ vecka bara... Så idag kör jag och Jimpa till Kosta Boda Outlet mitt i småländska skogarna för att se om vi kan göra lite kläd- och skofynd. Det finns en risk att jag vill handla en massa bebiskläder, men jag får försöka hålla mig i skinnet. Jag borde kanske också spana lite julklappar även om det är tiiiidigt, jag vet. Men jag kom att tänka på att jag ju har ett väääligt litet spädbarn att ta hand om precis då jag brukar handla julklappar i vanliga fall. För övrigt är det bara 8,5 mil till Kosta Outlet, så skulle vattnet gå så hinner Jimmie köra hem mig innan bebis är ute. Bara så att ingen blivande mormor börjar oroa sig nu menar jag... :)

Ha en skön söndag allihopa! Nu blir det frukost.

"Jo, de flesta av oss här är nypensionärer."

Dagens upplevelse och äventyr kräver ett inlägg. Jag är så jävla stolt över mig själv. Jo, jag tog ju mig ner på stan för att gå på stickcafé, precis som jag skrev i morgonens inlägg. Väl utanför caféet tittar jag in och tycker mig se ett antal fluffiga silvermolnfrisyrer. Halvt modfälld, halvt skräckslagen vänder jag på klacken och börjar gå genom stan. Jag hade ingen aning om vad jag skulle ta mig till. Jag hade ju planerat att fika och sticka. Någonstans ifrån hittar jag ändå mod och kraft att vända om och gå tillbaka til caféet och ända fram tills det att jag lägger min hand på dörrhandtaget så har jag egentligen inte bestämt mig för om jag ska gå in eller inte. I min fantasi tänker jag att det kanske inte alls är en massa gamla tanter utan att det sitter andra unga tjejer som jag längre in i caféet. Det gör det inte. Runt ett bord med kaffetermos sitter Inga, Rut, Ulla-Karin, Lisbeth och fem andra gamla tanter och knypplar på diverse stickerier. Jag beställer en kopp te och en äpplekaka och sätter mig modigt ner vid tanterna. Det visar sig vara ett lyckokast och alla är väldigt trevliga. Men, ja... ändå. Så jävla misslyckat. :D Här tänker jag att nu kan jag skaffa mig lite nya bekantskaper i min egen ålder och vad får jag? "Nypensionärer"!? Jag kunde inte låta bli att tänka på min bästa vän J's junta i huvudstaden - Stitches 'n' Bitches - och blev alldeles full i skratt. Om det är okej så kanske jag nästa gång kan föreslå att stickcaféet byter namn till just detta eller något annat hippt och fräscht? Jodå, mycket ska man uppleva innan man dör. Den största behållningen med dagen hittills är nog ändå att jag övervann min rädsla för nya saker och faktiskt ändå gick in. Om jag ska ta fasta på något så borde det nog vara just det.

Tupperware

Igår var jag på mitt första Tupperware-party. Jag var ju bara tvungen att tacka ja till inbjudan från svägerskan. Jag har aldrig varit på ett sånt här hemparty innan så jag ville verkligen uppleva det, för att veta hur det går till och hur det var. Innan jag kom dit kändes det som om jag var med i ett avsnitt av Desperate Housewives men det var inte alls så präktigt och man fick ost och kex och kaffe. Dessutom var det ju roligt att träffa Jimmies syster och prata lite. Demonstratrisen, eller konsulenten som hon kallade sig, var väl kanske lite hemmafrumartyr som tyckte synd om sig själv för att hon alltid fick diska allting och att det därför var sååååå himla praktiskt med alla fantastiska produkter. Lite smutskastning av praktiskt tänkande män som varit med på något party lyckades hon också få in. Men, som sagt, annars hur trevligt som helst! När det kom till shopping så fick jag med mig ett himla praktiskt rivjärn med fingerskydd och en "vällingpulver-doserare"... Det var väl vad jag hade råd med. Jag kände mig lite intresserad av en ny stekpanna, men för 2 299 spänn!? Nja, så mycket lyxfru är jag minsann inte. Det får bli IKEA för 139 kronor istället. :)

Snart bär det av till stickcafé där jag ska fortsätta på två små grå raggsockar och förhoppningsvis få mig en kopp gott te. Och kanske en kaka. Mer fika blir det ikväll när ingifta släkten kommer på en försenad födelsedagsfika för mig. :)

Lite finkultur och lite fulkultur

Gå in på http://www.blekingemuseum.se/ och kolla vad som händer på muséet.

Idag var jag tillbaka på Café Nyfiket med Jimmie. Vi fikade och laddade, jag med hallonmarängpaj, för ett besök på Blekinge Länsmuseum. Vi fick se hällristningar och fornlämningar och konst och lära oss lite av Blekinges 1700-talshistoria. Museet kostar visst pengar på sommaren när det är en massa turister i stan, men nu på hösten är det alldeles gratis. Dessutom var det väldigt lite folk så vi hade nästan museet för oss själva.

Nu på kvällen har vi återigen laddat med mat inför nästa lördagshändelse. Pizza inför VM-kvalmatchen mellan Danmark och Sverige. Jag är pessimist och tror att Danmark vinner. Vi får väl se. Det ska i alla fall bli pännande att kolla på matchen och jag hoppas att Sverige i alla fall spelar fotboll ikväll.

Till sist vill jag ge ett tips till alla som, precis som jag igår kväll, bakar en Tarte Tatin (fransk äpplekaka). Jag vet att den ska göras i stekpanna som åker in i ugnen och så gjorde jag också igår. Men det är nog ändå bättre att göra det i en vanlig springform. Då finns det inte ett varmt handtag att ta tag i. Då behöver man inte spendera en kvart på toaletten med handen under iskallt vatten och missbruka Alvedon resten av kvällen för att klara av brännskadeont. Bara ett tips som sagt. Annars önskar jag alla en fortsatt trevlig helg!

30 days and counting

Min fika på Café Nyfiket fotograferat av lillsyrran.

Igår var min älskade syster här hos mig och hälsade på. Vi fick ett fantastiskt höstväder. Efter tre timmar på stan och en underbar fika på Café Nyfiket var gravida jag så trött att vi gick hem och lagade lunch och kollade på film. Jag måste säga att Café Nyfiket genast blev en favorit hos mig. Det var nästan som att komma hem till någon. Och billigt var det också. Tänk kaffe och kaka för 33 kronor. Det är att jämföra med 140 spänn för kaffe och kaka för både mig och Jimmie på Wayne's i tisdags... Under halva priset och mer än dubbelt så mysigt. Tydligen har också Café Nyfiket stickcafé varje tisdag mellan 9:30 och 11:00 så nästa vecka tänkte jag att det blir en stickfika för mig.

Jo, idag är det precis 30 dagar till den 8 november. Nu kommer gravidkrämporna med besked. Men jag är nog ganska lyckligt lottad ändå. De är inte så farliga egentligen och jag har ju faktiskt klarat mig ända tills nu innan jag börjar känna av det. Förutom lite lätt foglossning, trötthet och onda förvärkar så är nog det jobbigaste att mina händer somnar femhundra gånger per natt och att några fingertoppar på vänster hand vägrar att vakna över huvud taget. Karpaltunnelsyndromet tror jag att det kallas. Detta gör det i vilket fall ganska svårt att sticka. Jag hinner ett varv sen får jag vänta på att händerna vaknar igen... :) Må hända att det är ett lyxproblem. Nu längtar i alla fall jag efter att få sniffa bebislukt!

Så vuxen

Varmbadhuset i Karlskrona.

http://www.karlskrona.se/sv/Se--gora/Fritid/Bad--simhallar/Karlskrona-varmbadhus/

Igår satt jag på banken i en och en halv timme och flyttade konton och pensionspengar. Jag startade även upp privat pensions-sparande som jag tänkt göra så länge men inte riktigt haft råd med. Detta var det väl kanske inte så mycket vuxenpoäng på. Däremot tyckte bankkvinnan att det hade varit en god idé att skriva testamente nu när ett barn är på väg och eftersom jag och kärleken är sambos. Självklart ska man ju då ha ett bankfack att lägga detta testamente i också. Jodå, så förutom att det är väääldigt vuxet att skaffa barn, så känns det också väääldigt vuxet med saker som livförsäkringar, testamente och bankfack.

Ikväll ska jag gå på Varmbadhuset och bada i 32-gradig bassäng. Jag längtar! Senare på kvällen dyker min syster upp och imorgon ska vi shoppa och fika för hela slanten.

Måndag igen

I helgen hade vi värsta stormen här i Blekinge. Det var faktiskt så att man nästan inte kunde ge sig ut i lördags. Som hundägare har jag ju dock inte så mycket val men som tur är tycker Kakan inte heller om regn och blåst så hon vill mest bara ut för att göra det nödvändiga. :) I lördags kväll hade vi Jimmies syster med familj här hos oss på middag. Det var första gången sedan vi flyttade upp så det var verkligen dags. I övrigt har jag och kärleken ägnat oss åt lite sightseeing i skogarna runt Karlksrona och fotbollstittande på TV. Precis lagom.

Magen lever sitt eget liv nuför tiden. Det är lustigt att man kan känna vad som är bra-konstigt och dåligt-konstigt. Det som händer i magen nu känns som tur är bra-konstigt. Jag antar att den förbereder sig för att trycka ut en liten bebis snart. Det som känns så spännande är att jag inte vet hur snart. De flesta barn, jag tror att det rör sig om ca 90%, kommer ju ut mellan vecka 37 och 42. I vilket fall som helst så är det stor skillnad på hur det känns i kroppen om jag jämför de senaste en och en halv veckan med tidigare i graviditeten. Som sagt lever magen sitt eget liv. Jag vet inte vad det betyder eftersom jag inte har något att jämföra med. Det kanske ska kännas såhär i sju veckor nu. Eller så vill bebisen komma ut lite tidigare. Ingen vet. Förutom kanske lillfis själv. :) I vilket fall som helst känner jag mig redo och bebis ska ju vara så gott som färdigväxt så den är välkommen när den vill nu.

Tydligen är det gräddtårtans dag idag så passa nu alla på att klämma en härlig tårtbit. :) Kram på er alla!

Lite som i "Skärgårdsdoktorn"

Aspöfärjan, som för övrigt är helt gratis och tar ca 25 minuter.

Aspö kyrka i vacker morgonsol.

Kastellet ute på Aspö. Jag trodde att Kastellet var en restaurang och blev mäkta överraskad och imponerad av vad jag fick se. :) http://www.kastellet.net/Bild13.htm

I morse tog jag Aspöfärjan ut till Aspö som ligger söder om Trossö i Karlskrona skärgård. Jag har länge tänkt att jag skulle göra det och idag var det helt enkelt dags. Med mig hade jag cykeln och på den tog jag mig runt ön. Det tog ungefär en och en halv timme inklusive paus för fika. Det var otroligt fridfullt att cykla runt därute. Förutom några bilar som rörde sig till och från färjeläget, såg jag en katt, ett promenerande par och två äldre män i (faktiskt väldigt flashiga) permobiler. Jag lägger upp lite bilder från min utflykt. Bilden på kastlellet har jag lånat från nätet för den bilden jag tog var i motljus och blev inge bra.

I Karlskrona finns en skatt

Eller kanske två? En på Trossö...

...och en på Stumholmen, precis under träden invid fyren.

Tid

Jag har så fruktansvärt mycket tid. Hur kan det vara ett probelm? Tänk om jag vore bra på att skiva och hade massor med fantasi. Då kunde jag använda min tid till att skriva böcker. Det hade inte varit så dumt faktiskt. Men jag tror inte att jag är en så värst bra författare. Kanske i klass med Liza Marklund. Vem är inte det? Men jag skulle hellre leva fattig och rastlös resten av mitt liv än att skriva så kassa böcker som hon gör. Nä, nu har nog den tiden gått då jag tyckte att det bara var skönt att inte ha så mycket för mig. Jag vet att alla säger att man har noll tid i världen sen när man har ett litet barn hemma. Vi får väl se. Just nu är jag i alla fall fruktansvärt uttråkad. Man kan ju tycka att det inte skulle vara så svårt att sysselsätta sig i en ny stad, och det är kanske sant. Det stadiet kommer jag nog till i sinom tid. Nu går jag igenom tycka-synd-om-mig-själv-fasen. Jag hoppas att den inte blir så lång. :)

För övrigt är det en riktigt mysig väderdag här i Karlskrona. Det regnar och haglar och temperaturen håller sig under 10 grader-strecket. Det ger frisk och kall luft att dra in genom näsborrarna.

Nästa vecka ska jag och mina tjocka yogakompisar inta varmbassängen på badhuset här i stan. Det ser jag fram emot! Om lillfis vill stanna kvar i magen till den 8 november så borde jag hinna med i alla fall en fem gånger innan det är dags.

Sömnlösa nätter

I en av alla de broschyrer och böcker vi fått från MVC står det bl.a. att man som gravid kan börja sova lite oroligare de sista veckorna. Jo, tack... De senaste nätterna har jag lyckats sova mellan 23 och 02 för att sedan vakna hur pigg som helst. Jag antar att kroppen kanske förbereder sig för en ojämn dygnsrytm eftersom ett litet spädbarn sällan sover mellan 23 och 06... Men vad gör man mitt i natten? Igår såg jag två långfilmer på rad. Inatt finns det ingen film att se om man inte gillar skräckfilm, då visas "Liftaren". Men, som sagt, inget för mig det där med skräckfilm. Istället visas ett gammalt avsnitt av "Ally McBeal" och jag hade glömt bort vilken fantastisk serie det är. Hur knasig man än känner sig så är alla karaktärer i den serien mer störda. :) I veckan öppnade en ny videobutik, Hemmakväll, här i Karlskrona. Det behövdes verkligen för jag tror att det endast fanns EN sådan tidigare. I vilket fall som helst säljer de DVD-boxar av diverse serier. Jag inser att det inte är en helt dum idé att köpa några sådana inför kommande sömnlösa nätter. Jag har hittills inte sett ett enda avsnitt av "Sopranos" och av den fanns det 7 (!) boxar att köpa. Jag kan ju börja där. Jag önskar alla ytterligare några timmars skön sömn innan det är dags att stiga upp. Sov så gott!

Fußball

http://www.fotbollsverige.se/results.html?competition_id=32931

Veberöd, vad är det som händer? I morse ser jag division 3-tabellen, den är slutspelad och Veberöds AIF ligger sist - på nedflyttningsplats. Vad är detta? Skulle inte Veberöd vinna sin serie i år? Tydligen inte... Så till våren får jag väl komma ner, se på dividion 4-fotboll (!) och heja på så att de går upp igen.

Jag hoppas att dagen ska komma med roligare fotbolls-överraskningar. Malmö FF spelar hemma mot bottenlaget Hammarby och självklart kommer de att vinna. Samtidigt tar Trelleborg emot Helsingborg hemma och jag hoppas såklart att HIF förlorar. I så fall går MFF om Helsingborg i tabellen och det blir ett fint plåster på såren.

Trevlig söndag!

Senare på dagen...

...vill jag bara tillägga att mina fotbollsprofetior infriades! Heja Malmö, nu är ni förbi HIF. (Ledsen pappa...)

Grattis Maja!

Idag fyller jag 28 år! "Jag gratulerar, jag gratulerar, jag gratulerar mig själv idag. Med blommor och blad, jag firar min egen dag. Ja, jag gratulerar mig själv idag. Hipp, hipp, hurra!"

Igår träffade jag min vän sedan längesedan, Anne, och åt goood lunch på Plocke-Pinn i Malmö. Idag ska jag och systern åka till Stoff och Stil i Malmö och sprätta i tyger. För tyger måste jag ha nu när jag fått en ny och fin symaskin i födelsedagspresent av familjen! Jaaaaa! Så nu kommer det att bli sytt istället för stickat ett tag framöver. :) Men innan dess ska jag hinna med en fika med söta Julia. Så mysigt.

Skånetripp

Imorgon bär det av ner till Skåne för födelsedagsfirande. Jag stannar till torsdag och tänkte hinna träffa både släkt och vänner innan jag åker hem till Karlskrona igen. Det ser jag fram emot!

Jag måste också bara kommentera det jag läste om den stackars "Gollum" som uppenbarat sig i Panama. De kallar varelsen/djuret för monster. Ungdomarna som såg djuret uppfattade det som att den attackerade dem varvid de dödade den med hjälp av pinnar och stenar. Hur sjukt låter inte detta? Det får mig att undra vem som egentligen är monstret eller monstrena.

Vart tog feminismen vägen?

Eftersom jag är en riktig skräp-TV-junkie så såg jag såklart första avsnittet av TV3s "Hollywoodfruar". Inte anade jag då vilken uppståndelse det skulle bli kring detta program, och speciellt över en av de tre "hollywoodfruarna", Anna Anka. Nu haglar kommentarer från alla håll om just denna kvinna; hur hon är och hur hon lever. Socialdemokratiska kvinnoförbundets Nalin Pekgul passade på att, samtidigt som hon fördömde detta program, uttrycka ett allmänt missnöje över inredningsprogram som visar upp vackra hem därför att de förutsätter en hemmafru eller en städerska. Hmmmm, ja, jag säger då det... I vilket fall som helst skrattade jag under programmets gång inte åt Anna Anka, utan med henne.

Som jag uppfattar det nu så finns det då de som anser att det som Anna Anka representerar är direkt destruktivt för all sorts feministisk framgång. Då blir jag förvirrad. För mig handlar feminism om att som människa ha valfriheten till handlandefrihet, oberoende av mitt kön. Jag kan inte försvara Anna Ankas val av liv. Jag skulle inte i dagens läge kunna tänka mig att göra mig ekonomiskt beroende av en man, eller någon annan för den delen, vilket ett liv som hemmafru skulle innebära för min del. Men det är ju utifrån mina förutsättningar, inte hennes.

Så då undrar jag: Vart tog feminismen vägen när massmedia och enskilda personer väljer att idiotförklara en kvinna efter ett en timme långt TV-program (av vilket hon fick en tredjedel av utrymmet och glöm inte bort att dra av tid för reklam...)? Nä, något mer destruktivt för feminismen än feminister som förutsätter att kvinnor med ett för nutiden avvikande levnadsmönster är dumma i huvudet kan jag inte tänka mig. Feminism borde väl i så fall vara att utgå ifrån att kvinnan, t.ex. Anna Anka, har gjort ett väl övervägt val och att självklart respektera detta.

Så även om det inte är genomförbart i praktiken så skulle jag vilja föreslå alla feminister, eller icke-feminister för den delen, att prova på att vara hemmafruar. Jag kan nämligen inte tänka mig någon annan arbets-/karriär-/levnadssituation i Sverige där kvinnans intelligens, självkänsla och ambitioner blir så ifrågasatta som då.

Bejaka hösten!

Kaka med äpplen i.

"Äntligen är det ok att gå in. Det är ok att sitta kvar i soffan, att inte åka till landet, inte packa picknickkorgen och inte grilla. Fram med kaffet, chokladen, ljusen och gjutjärnsgrytan bara. Bejaka hösten!" Och även om detta bara var en reklamtext ur Cerveras annonsblad som kom med tidningen i morse, så talade det rakt till mig. Detta är precis vad jag, tillsammans med hembakta muffins med äpple, äpplemos och kanel, ska göra idag - bejaka hösten!

"Breastfeeding IS the baby's choice"

Idag har vi varit på sista mötet med föräldragruppen på MVC. Vi fick oss bl a lite ammningspropaganda till livs. MVC vill påskina att det visst inte är någon katastrof om det inte går. Det kan ju till och med vara så att mamman inte vill amma, och ingen ska känna att hon är konstig för det. Men ändå visar man filmen om den söta lilla bebisen som direkt efter födseln kryper upp på mammans bröst och börjar suga av sig själv. Så som det är menat av naturen liksom. Det går inte att ta miste på på budskapet: Det är okej att inte amma, men - Breastfeeding is the baby's choice. Jag tror fortfarande på en ostressad mamma utan samvetskval.

På vägen hem provade jag ett nytt fik, Conditori Favorit, på Amiralitetstorget 23. Det har nog funnits ett tag men är nytt för mig. Ganska fin princessbakelse hade de också, med sylt i. Caffe latte (en mycket god sådan faktiskt) med bakelse - fyrtiosju kronor och femtio öre. Som hittat!

Igår var jag på gravidyoga igen. Förutom de vanliga övningarna ägnade vi lite tid åt fotmassage där vi jobbade två och två. Min första reaktion var att det kändes lite väl intimt att klämma på någon annans fötter och att någon annan skulle klämma på mina. Sen tänkte jag att om jag nu anmält mig till en liten gravidyogaklass så är det kanske sådant jag får förvänta mig. Och det var faktiskt ganska kul ändå. Jag vet inte vad jag hade för mig annars på passet för när jag kom hem hade bebis, som i vanliga fall nuförtiden ligger med huvudet nedåt och fötterna uppåt, vänt sig i tvärläge så att min mage såg dubbelt så bred ut som innan jag gick hemifrån. :)

Nu ska jag ägna mig lite åt mitt nuvarande stickprojekt. En helt vanlig vit kofta stickat i helt okomplicerad rätstickning. Jag behöver knappt tänka på vad jag gör. :)

Positiv betingning

Varför är vi männniskor ofta lika korkade som våra hundar? De beter sig illa och vi tycker att vi har testat allt. Oftast testar jag allt förutom positiv betingning och att vara lugn och konsekvent. Det börjar bli riktigt störigt att Kakan (eller Katla) skäller på brevbäraren. Det händer inte varje dag och det har ingenting att göra med om hon precis blivit rastad eller inte. Idag kom jag så på en lysande idé. Eftersom jag har provat att dels skälla tillbaka på henne och att dels ignorera henne totalt, så tänkte jag att idag ska jag prova med positiv betingning. Försöket gick ut på att jag placerade en bit härlig vanlijdröm på golvet nära dörren. Om Kakan inte skällde när posten kom så skulle hon få kakbiten. Om inte så åkte kakan (alltså vaniljdrömmen) i soporna. Idag gick det inte så bra. Vaniljdrömmen hamnade i soporna. Jag kanske skulle placera kakbiten en bit ifrån dörren så att hon inte sitter just där posten kommer? Eller så ska jag försöka vara konsekvent och testa samma sak imorgon, precis samma procedur. Vi har bara ett försök per dag men jag ska vara ihärdig och lyckas! To be continued...

Jag, den skadaste

http://recept.nu/1.9101/nigella_lawson/huvudratter/pasta_nudlar/pasta_med_valnotssas

En stor mage kan vara lite i vägen ibland... Idag hade min tröja råkat kasa upp under jackan när jag var ute och gick. När jag sedan kom hem och skulle dra ner blixtlåset fastnade den i lite magskinn. Det blev ett blodmärke. Det gjorde skitont och jag tycker fortfarande synd om mig själv.

Idag har jag också fått ett nytt husdjur. Kakan är som försvunnen och istället har det kommit hit ett brunt, lurvigt monster som jag tror heter Katla. Monstret är fruktansvärt ouppfostrat och skäller på brevbäraren och drar i koppel. Detta är en efterlysning och en vädjan: Snälla Kakan kom tillbaka!

Ikväll ska jag prova mig på ett nytt recept - pasta med valnötssås. Bild och recept finnes ovan.

Fika och gott humör

Idag är en mycket bättre dag än igår. Jag har varit på föräldrautbildning nu på morgonen och vi fick bl a se en film om profylax. Jodå... :) Nu sitter jag här hemma på mitt nya favoritställe: den gröna fåtöljen i lillfisens rum. Bredvid mig har jag kaffe, ostbullar, wienerbröd och min stickning. Fint det. Jag önskar bara att hunden inte hade behövt komma ut om en timme för jag är otroligt trött idag. Hon kanske kan nöja sig med en kortare runda.

Ikväll ska vi hem till svärmor som ställer till kalas för en annan svärdotter som fyller år. Det skulle visst bli kaffe och kaka. Och jag säger aldrig nej tack till kaffe och kaka.

Idag är jag officiellt inte längre arbetssökande och student, utan föräldraledig. Så det finns all anledning att fika lite extra.

Tjipp tjopp!

Ny layout

Jo, jag har försökt mig på en ny layout men jag kom inte så långt. Om jag hade varit en hejare på att fiffla med HTML-koder så hade jag kanske kunnat lägga in min egen bakgrund med vackra blommor... Har någon tips på hur jag gör?

Cykeln blev fixad igår (av Jimmie, inte av mig) och medan kärleken kämpade sig runt stan till fots kunde jag cykla bredvid. Det kändes fint! Det finns en hel del backar här i stan och jag orkade inte cykla uppför riktigt alla.

Hösten är härlig på många sätt. Det är t.ex. premiär för en massa skräpprogram på TV. Ikväll är det premiär för Idol OCH Hell's Kitchen och jag ska bänka mig framför TVn och riktigt sunka. Fram tills dess ska jag och mina gravidhormoner ägna oss åt att vara på riktigt dåligt humör och sura. När Jimmie kommer hem ska jag verkligen försöka skärpa till mig. Det kan inte alltid vara så kul att bo tillsammans med en tickande bomb. :)

Ensamvarg, jag?

Är jag en ensamvarg? Wikipedia ger följande definition:

"Ensamvarg kallas man i huvudsak om man kanske inte lever helt isolerad från omvärlden, men som saknar vänner och nästan aldrig umgås med andra. Detta kan vara frivilligt, eller ofrivilligt. Frivilliga enstöringar/ensamvargar, brukar oftast inte vara helt ensamma, de kan bo långt ute på landet ensamma i flera år, men träffar ändå någon bekant då och då cirka en gång varje eller varannan månad eller så. De ofrivilliga bor oftast i städer och har oftast någon social svårighet (t.ex. autism) som de inte har fått hjälp med."

(Språket i citatet är vacklande men eftersom man inte får ändra i citat så får det vara som det är.)

Så är jag det då? Nej, verkligen inte. Jag skrattar nästan på mig när jag läser definitionen. Jag bor ju dessutom i en stad vilket borde betyda att det är ofrivillig ensamhet och att jag således kan gå till doktorn och få en diagnos. Och då kanske jag kan få den hjälp som jag inte fått. Anledningen till dessa funderingar är att jag igår blev kallad just "ensamvarg". Av vem spelar absolut ingen roll. Detta hade kunnat leda till en mycket intressant diskussion om varför det är så viktigt för oss att definiera andra människors beteende i de fall vi finner det för avvikande för att vi ska känna oss helt bekväma. Men nej, det som spelar roll just nu är att jag tyckte att det kändes sååååååå orättvist och missvisande. Jag trivs ju så bra med hur mitt liv ser ut och jag känner mig faktiskt sällan ensam. Jag antar att det är så att jag inte har ett lika stort behov av att bli underhållen av andra människor som personen som kallade mig ensamvarg har. Så varför blir jag då upprård? Jo, jag gissar att användningen av ordet "ensamvarg" i sig pekar på att jag följer ett avvikande mönster som inte är helt och hållet okej. Detta medför att jag känner att jag inte är som jag borde vara. Kanske borde jag bete mig på ett annat sätt än jag gör idag, umgås mer med andra människor eller ringa fler samtal. Kanske borde jag göra vissa saker oftare än jag själv tycker är kul, vara allt annat än en "ensamvarg" och helt enkelt ändra på mig för att tillfresdställa andra människors förväntningar på mig. Nej, det vet jag ju att jag inte ska och det tänker jag heller inte göra. Så var det egentligen liksom inte mer med det. Men det var ändå tillräckligt mycket för att det skulle bli ett inlägg. :)

Nu tänkte jag avsluta dagens inlägg i lite muntrare toner. Igår var jag och kärleken lite rastlösa så vi körde till loppis i Brunnsparken i Ronneby. Det var en riktigt stor loppis och vi fyndade ett Play Station 2-spel - Ice Age 2. Spelet är anpassat för spelare från 3 år och uppåt... Roligt. Väl värt 40 kronor i alla fall. Ikväll är det uppehåll i gravidyogan och jag funderar starkt på att istället gå och köpa ett punkteringskitt så att jag kan laga vår cykel och cykla en runda.

Peace!

Disposition

Jag har länge haft stora bekymmer med dispositionen i mina inlägg. Det har ibland inte gått att göra radbyten för nya stycken. All text har hängt ihop utan mellanrum liksom. Alla som är lite sådär pedantiska med text förstår att detta kan störa något otroligt. Nu har jag i alla fall äntligen kommit på hur jag ska kunna ordna detta problem. Jag måste i varje inlägg infoga en bild. Om jag vill skriva ett inlägg utan bild är det bara att ta bort den igen. Men av någon anledning så kan man inte göra radbyten utan att först ha infogat en bild. Så nu har jag gått igenom alla mina gamla inlägg och fixat dem snygga. Vilken enorm tillfredsställelse!

Jag vet inte riktigt vad som händer i helgen men ikväll är det mys som gäller. Älsklingen har länge varit sugen på Wallenbergare så ikväll ska vi ge oss på detta matlagningsäventyr. Vi får se hur det slutar. Det verkar meckigt, och flottigt, att vispa ner 2 dl grädde och 4 äggulor i 400 gram kalvfärs. Men det blir nog bra.

Det blev ingen fika på Lennarths igår med föräldragruppen. Vilket lurendrejeri... Det var i vilket fall ganska givande. Barnmorskan var mycket trevlig och sådär barnmorskenaturlig. Vi fick se en förlossningsfilm och jag visste redan innan att om vi fick se ett litet barn födas så skulle jag börja gråta. Det gör jag alltid och har alltid gjort. Så jag satt hela den 20 minuter långa filmen och stålsatte mig. Hjälpte det då? Nej, såklart inte. Och så skulle de tvunget spela den där låten som går "...reach for me, don't wanna wait another day without you, take me to higher ground, we'll be safe and sound..." (av Kirsty Hawkshaw) för att göra det extra känslomässigt. Så jag bölade, ja det gjorde jag. Men jag var som tur inte ensam. :)

Nu tänker jag njuta av en lugn förmiddag och läsa lite "Mio, min Mio". Jag älskar Astrid Lindgrens böcker men det var ett tag sedan jag läste dem och om jag ska vara helt ärlig så är i alla fall "Mio, min Mio" riktigt flowerpowerig på sina ställen:

"På himeln lyste stjärnorna, de största och klaraste stjärnorna som jag sett. Jag låg och tittade på dem. Och då kom jag att tänka på att vi hade spelat för gräset och blommorna och vindarna och träden, och Nonno hade sagt att de tyckte om det. Men vi hade inte spelat för stjärnorna. Bryr sig stjärnor om, ifall men spelar för dem, det undrar jag just? Jag frågade Nonno, och han sa att han trodde det. Och då satte vi oss upp omkring elden och plockade fram våra flöjter och spelade en kort liten stump för stjärnorna."

Handla, handla, handla

Om jag hade kunnat hade jag inlett dagens inlägg med introt till ABBAs "Money, money, money". Du du du du du du duduludu du du du du du du duduludu du du du duttu du... Herregud vad man kan handla på sig saker när man väntar ett litet barn. Det är en hel djungel av grejor man ska ha. MÅSTE HA! Igår kom det en barnvagn, febertermometer, skötväska, nappflaskor, babysitter och babygym som vi hade beställt via nätet. Vi börjar väl känna att vi har det mesta nu. Det enda som fattas är en ny bil och en bilstol. Vi har sparat småsakerna till sist... Haha. Jag känner mig helt lugn inför anskaffandet av bil. Av någon anledning är Jimmie väldigt driven i just denna fråga. Inte alls könsstereotypt på något sätt...

Igår blev vi bjudna på thairestaurang av Jimmies far som ville fira honom för att han fyllt år. Mycket gott och trevligt var det. Nu är det dags för frukost för om mindre än en timme ska vi befinna oss på "föräldragrupp". De har lockat med fika på Lennarth's och således är jag mycket noga med att gå dit.

Puss o kram!

Knyttets ankomst närmar sig sakta men säkert...

Nu är det mindre än 10 veckor kvar till lillfisen ska komma ut. Vi får väl se när det blir, han/hon kommer väl när han/hon vill. :) I vilket fall som helst börjar jag få mig lite olika förlossningstekniker till livs från diverse håll. Det verkar som om Profylaxmetoden är väldigt populär bland barnmorskorna på MVC. På gravidyogan får vi lära oss djupandning som känns tilltalande men inte tillräcklig. Jag har hela tiden tyckt att profylaxandningen känns väldigt forcerad och hysterisk. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag antagligen inte kan föreställa mig hur ont det kommer att göra. Det är nog ganska lätt att bli hysterisk och att andas forcerat... :) Men jag tänker att jag helt enkelt får nöja mig med att inte veta hur ont det faktiskt kommer att göra. Jag får nöja mig med att inte veta någonting om hur det kommer att kännas. Det spelar ingen roll hur mycket jag läser för jag förstår att jag inte helt och fullt kan förstå hur det är förrän jag upplevt det själv. I vilket fall som helst verkar det vara en bra idé at veta vad man vill när man kommer in till förlossningskliniken.

På grund av den fantastiska författaren Katerina Janouch snubblade jag över något som kallas för Dyktekninken. Sammanfattningsvis kan man säga att den går ut på att slappna av så mycket som möjligt, att tänka positivt kring smärtan och att låta andningen komma av sig själv. Man ska helt enkelt se värken som en våg som man dyker med. (Här finns en mer ingåede beskrivning: http://www.enbrastart.se/index.php?option=com_content&view=article&id=64)

Det här kan låta flummigt, precis som att kroppen själv skulle kunna sköta hela processen om att föda utan att jag försöker kontrollera den... (Nu är jag ironisk.) Saken är ju den att jag inte kunnat kontrollera någonting kring graviditeten hittills och det har ju gått bra. (Peppar, peppar.) Att vara gravid och att föda verkar handla om ha en stor portion mod. Mod att släppa kontrollen. Mod att lita på sig själv, sin egen kropp och den starka process som äger rum i den. Nu låter det lite flummigt igen, men då får det vara så. Så länge det hjälper mig så får det låta hur flummigt som helst.

Nu kommer jag såklart till nästa sak då. Hur kommer min barnmorska på MVC att reagera på detta och finns det någon barnmorska på Blekingesjukhuset som har koll på den här metoden? Jag och Jimmie får nog läsa på, skriva ut en beskrivning som vi tar med oss när det väl är dags och hoppas på det bästa. Jimmie verkar i alla fall vara positivt inställd. Hans första kommentar var: "Det där verkar ju skitenkelt!". Jo, lika enkelt som att hoppa bungyjump, ungefär... Det är ju bara att hoppa, resten sköter tyngdkraften.

Till sist tror jag att jag lyckats aktivera kommenteringsfunktionen, så nu är det fritt fram att tycka till om mina inlägg!

Lillfisens rum

Här ska lillfisen sova.

Här bor kläder och böcker.


Kakan hälsar och visar upp sig i kalasfrisyr - mittbena.

Idag blir det mest bilder och lite text. Igår körde vi till IKEA i Kalmar och handlade möbler och annat kul till lillfisens rum. Här ovan kan ni se hur det blev. I eftermiddag blir det kalas för Jimmie som fyller år imorgon. Blåbärscheesecake blir det bland annat. Mumsigt.

Att åka tåg och fika

Idag har jag spenderat en hel del timmar på tåget mellan Lund och Karlskrona. Jag har tänkt att det är en lyx att ha bil och kunna köra överallt. Det är det kanske också, men det är också väldigt skönt att åka tåg. Inte behöva vara konstant uppmärksam, kunna läsa IKEA-katalogen och sticka lite när man vill. I Lund var det second breakfast med lillasyster och i Kristianstad var det lunch med söta Sofia. Kurslitteraturen blev också inlämnad. Fint det! Nu är jag jättetrött och ska slappa i soffan hela kvällen.

Ett tips till killen som var helt övertygad om att hela kupén gillade Pussycat Dolls: Det gjorde resten av kupen inte.

Ett annat allmänt tips är att det fortfarande inte är en god idé att prova ut ringsignaler till mobilen när man åker tåg.

Vardag

Att sälja gammal kurslitteratur är en riktig hit! En fantastisk idé tycker jag själv när jag nu sett resultatet efter en halv vecka. Jag har bara 12 av 37 böcker kvar. Imorgon tar jag tåget till Lund och lämnar in en hel hög på Andrahandsbokhandeln och passar samtidigt på att ta en fika med syster Anne. Det känns fint att få rensa ut lite gammalt som jag inte har användning för längre. Ännu finare känns det att träffa Lillstrumpa.

Förra helgen då familjen var här hade snälla pappa plockat en hel påse kantareller till oss. Idag hamnade de tillsammans med skinka i en stuvning som rullades in i crêpes. Det var wunderbart gott. Tack pappa!

Ikväll är det dags för gravidyoga igen. Förra gången var den första och det känns lovande. Näst sista gången ska "partnern" med och tillsammans ska vi öva massage och förlossningsställningar. Hmm... Jag har fortfarande inte förlikat mig med tanken på detta. Vi får väl se hur det går. Kanske ska man ta det med en klackspark och skratta lite åt sig själv så att man kan ta sig igenom det med lite värdighet i behåll. :)

Lillfis växer på och sparkar inte lika mycket som tidigare men spjärnar mot insidan av magen desto mer. Det kanske börjar bli lite trängre där inne. För alla andra som är gravida eller planerar att bli det så rekommenderar jag att undvika TV4 kl. 13:25 på vardagarna. Då sänds "Förlossningskliniken". Det är ett amerikanskt program som enbart handlar om just förlossningar. Idag var det från en klinik i New Orleans där nästan alla kvinnor som skulle föda var unga och fattiga och allt var miserabelt. Usch. Jag insåg snabbt att det inte var något för mig. Alls.

Kram på alla!

Fler förberedelser

Det blir visst ett andra inlägg idag. Jag måste få visa mina senaste stickäventyr. Nu får jag hålla mig lite tills jag har råd att köpa mer garn. Nästa helg ska vi till IKEA och handla en massa saker till lillfisens rum och då kan jag ju sysselsätta mig med det istället. :)

On the road again...

Kjelle is back! Och han är finare än han var innan vi körde på rådjuret. Om drygt en månad är det dags för försäljning av vår pärla till bil och då ska han få sig en uppfräschning med vax och allt!

Idag har jag varit på Mödravårdcentralen och gjort ett glykostest. Jag fick dricka ett glas sockerlösning på fastande mage och det var vidrigt! Fy, jag känner mig bakis fortfarande. De gör visst det här testet på alla blivande mammor i Blekinge. Jag fick ett värde på 5,5 och det skulle ligga under 10, och det var visst bra. Mitt blodvärde hade till och med stigit vilket också var bra. Det hade även min vikt... Nu har jag gått upp 10 kilo sen i februari och min barnmorska sa till mig att nu FÅR jag inte gå upp mer än 5 kilo till. Nähä... Hur ska jag kunna kontrollera det? Jag äter ju inte så mycket mer än vanligt och bara när jag är hungrig. Ska jag börja tänka på vad jag äter nu? Nä, åt skogen med det. Jag tänker fortsätta att äta vad jag vill ha. Vad säger barnmorskan till de som redan gått upp de där 15 kilona när det återstår 10 veckor? Att de måste stå still i vikt? Jag tror på en kanske lite för tung med ostressad mamma jag.

(Och så en liten parentes: Igår satt vi på O'Leary's och kollade lite fotboll. Vi satt med en kille som jag inte känner sedan innan. Plötsligt så frågar han Jimmie (!) om det är okej att han känner på min mage. Vems mage var det han ville känna på? "This is a man's world..." )

Annars har jag satt igång med att sälja av gammal kurslitteratur så om det är någon som behöver, eller känner någon som behöver, kurslitteratur i genusvetenskap, sociologi eller studie- och yrkesvägledning så kan ni/de titta in på:

http://www.blocket.se/blekinge/Studentlitteratur_Genusvetenskap_23138490.htm?ca=22&w=1

eller

http://www.blocket.se/blekinge/Studentlitteratur_Studievagledare___Sociologi_23138854.htm?ca=22&w=1

Nu ska jag äta ett lass med köttbullar och potatismos, så det är så!