Nu sitter jag och har precis ingenting att göra och är skitpigg. Jag hoppas kanske på att det helt plötsligt ska komma en värk eller något så att jag kunde ägna natten åt att föda barn men det händer ingenting. Idag, eftersom klockan är 03:23 och det är söndag den 1 november, är det precis en vecka tills lillfis är beräknad att titta ut. Och ja, jag vet att jag kanske får vänta i tre veckor till och att jag kommer att hinna bli ännu mer frustrerad och galen tills dess, men jag tycker nog att den där pysen kan komma ut nu. Tänk er själva att gå runt med den här magen. Tänk er att sova med den... Ja, så istället sitter jag här och käkar Riesen-kolor och dricker vatten och lägger ut bilder på mig själv... Jag har i alla fall kommit fram till att jag har varit förskonad på många sätt ändå. Jag har (hittills) varken drabbats av bristningar, hemorrojder, urinvägsinfektion eller svampinfektion. Jag kanske skulle varnat känsliga läsare... :D
Idag köpte jag och kärleken en "Mina första år"-bok. Jag började genast klottra i den. Vi skulle rita upp ett släktträd och det var jätteroligt att se vad släktingarna bakåt i leden har hetat. Bland annat hittade vi två stycken Botilda. En Botilda i varje släkt. Av alla namn. Det var lite kul tyckte vi. Vad det stackars barnet ska få för tilltalsnamn kommer vi nog inte bestämma oss för förrän vi får se vad det är för filur som gömmer sig i megakulan på bilden ovan. Vi har ju såklart våra funderingar men jag tror inte att vi riktigt är övererns om något än. Varken tjej- eller killnamn. Nu får jag väl fortsätta att klottra i boken. Godnatt och ett mycket tidigt godmorgon!
Ja, JÄVLAR vilken kalaskula! Herregud! Var är Maja?! Bebis måste ha slukat henne!? Nu är det nära snäckan. Helt säkert är i alla fall att det aldrig varit så nära som det är nu. Stor kram från Josefin.
SvaraRaderaJag inser att man skulle kunna förväxla mina armbågar för fettvalkar på ryggen... Snyggt och sexigt. Och ja, det har ju faktiskt aldrig varit så nära som det är nu. :)
SvaraRadera