Min vandring mellan sjukhuset och hemma. Och mitt lunchstopp på Donken markerat med en röd stjärna (lustigt symbolval som jag inte kan förklara :)). Idag var jag på andra kontrollen på förlossningen. Allt såg fortfarande jättebra ut för bebis och mig, förutom min nedrans ansiktsförlamning. Efter en ganska brutal undersökning av en annars väldigt trevlig barnmorska så hoppas jag och de på att lillfis väljer att titta ut innan fredag. Annars blir det med största sannolikhet igångsättning då. Gynspecialisterna vill helt enkelt inte att jag går med ansiktsförlamningen för länge. Men jag hoppas sannerligen att jag slipper bli igångsatt. Och fredagen den trettonde dessutom. Jag fick veta att jag var mer än välkommen tillbaka till förlossningen innan fredag. :) I vilket fall som helst så tänkte jag att om jag nu tagit taxi till sjukhuset så kunde jag ju gott gå hem. Sagt och gjort. Tydligen var sträckan inte mer än 3,8 kilometer lång men den kändes som en mil. Jag stannade till för en skabbig, om än mättande, lunch på McDonalds. Nu ligger jag i soffan, Sommaren med Monica går på TV och jag kommer garanterat att somna. Jag hoppas att vakna av värkar.
Tjipp tjopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar