fredag 18 september 2009

Vart tog feminismen vägen?

Eftersom jag är en riktig skräp-TV-junkie så såg jag såklart första avsnittet av TV3s "Hollywoodfruar". Inte anade jag då vilken uppståndelse det skulle bli kring detta program, och speciellt över en av de tre "hollywoodfruarna", Anna Anka. Nu haglar kommentarer från alla håll om just denna kvinna; hur hon är och hur hon lever. Socialdemokratiska kvinnoförbundets Nalin Pekgul passade på att, samtidigt som hon fördömde detta program, uttrycka ett allmänt missnöje över inredningsprogram som visar upp vackra hem därför att de förutsätter en hemmafru eller en städerska. Hmmmm, ja, jag säger då det... I vilket fall som helst skrattade jag under programmets gång inte åt Anna Anka, utan med henne.

Som jag uppfattar det nu så finns det då de som anser att det som Anna Anka representerar är direkt destruktivt för all sorts feministisk framgång. Då blir jag förvirrad. För mig handlar feminism om att som människa ha valfriheten till handlandefrihet, oberoende av mitt kön. Jag kan inte försvara Anna Ankas val av liv. Jag skulle inte i dagens läge kunna tänka mig att göra mig ekonomiskt beroende av en man, eller någon annan för den delen, vilket ett liv som hemmafru skulle innebära för min del. Men det är ju utifrån mina förutsättningar, inte hennes.

Så då undrar jag: Vart tog feminismen vägen när massmedia och enskilda personer väljer att idiotförklara en kvinna efter ett en timme långt TV-program (av vilket hon fick en tredjedel av utrymmet och glöm inte bort att dra av tid för reklam...)? Nä, något mer destruktivt för feminismen än feminister som förutsätter att kvinnor med ett för nutiden avvikande levnadsmönster är dumma i huvudet kan jag inte tänka mig. Feminism borde väl i så fall vara att utgå ifrån att kvinnan, t.ex. Anna Anka, har gjort ett väl övervägt val och att självklart respektera detta.

Så även om det inte är genomförbart i praktiken så skulle jag vilja föreslå alla feminister, eller icke-feminister för den delen, att prova på att vara hemmafruar. Jag kan nämligen inte tänka mig någon annan arbets-/karriär-/levnadssituation i Sverige där kvinnans intelligens, självkänsla och ambitioner blir så ifrågasatta som då.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar