Sömnlösa nätter

I en av alla de broschyrer och böcker vi fått från MVC står det bl.a. att man som gravid kan börja sova lite oroligare de sista veckorna. Jo, tack... De senaste nätterna har jag lyckats sova mellan 23 och 02 för att sedan vakna hur pigg som helst. Jag antar att kroppen kanske förbereder sig för en ojämn dygnsrytm eftersom ett litet spädbarn sällan sover mellan 23 och 06... Men vad gör man mitt i natten? Igår såg jag två långfilmer på rad. Inatt finns det ingen film att se om man inte gillar skräckfilm, då visas "Liftaren". Men, som sagt, inget för mig det där med skräckfilm. Istället visas ett gammalt avsnitt av "Ally McBeal" och jag hade glömt bort vilken fantastisk serie det är. Hur knasig man än känner sig så är alla karaktärer i den serien mer störda. :) I veckan öppnade en ny videobutik, Hemmakväll, här i Karlskrona. Det behövdes verkligen för jag tror att det endast fanns EN sådan tidigare. I vilket fall som helst säljer de DVD-boxar av diverse serier. Jag inser att det inte är en helt dum idé att köpa några sådana inför kommande sömnlösa nätter. Jag har hittills inte sett ett enda avsnitt av "Sopranos" och av den fanns det 7 (!) boxar att köpa. Jag kan ju börja där. Jag önskar alla ytterligare några timmars skön sömn innan det är dags att stiga upp. Sov så gott!

Fußball

http://www.fotbollsverige.se/results.html?competition_id=32931

Veberöd, vad är det som händer? I morse ser jag division 3-tabellen, den är slutspelad och Veberöds AIF ligger sist - på nedflyttningsplats. Vad är detta? Skulle inte Veberöd vinna sin serie i år? Tydligen inte... Så till våren får jag väl komma ner, se på dividion 4-fotboll (!) och heja på så att de går upp igen.

Jag hoppas att dagen ska komma med roligare fotbolls-överraskningar. Malmö FF spelar hemma mot bottenlaget Hammarby och självklart kommer de att vinna. Samtidigt tar Trelleborg emot Helsingborg hemma och jag hoppas såklart att HIF förlorar. I så fall går MFF om Helsingborg i tabellen och det blir ett fint plåster på såren.

Trevlig söndag!

Senare på dagen...

...vill jag bara tillägga att mina fotbollsprofetior infriades! Heja Malmö, nu är ni förbi HIF. (Ledsen pappa...)

Grattis Maja!

Idag fyller jag 28 år! "Jag gratulerar, jag gratulerar, jag gratulerar mig själv idag. Med blommor och blad, jag firar min egen dag. Ja, jag gratulerar mig själv idag. Hipp, hipp, hurra!"

Igår träffade jag min vän sedan längesedan, Anne, och åt goood lunch på Plocke-Pinn i Malmö. Idag ska jag och systern åka till Stoff och Stil i Malmö och sprätta i tyger. För tyger måste jag ha nu när jag fått en ny och fin symaskin i födelsedagspresent av familjen! Jaaaaa! Så nu kommer det att bli sytt istället för stickat ett tag framöver. :) Men innan dess ska jag hinna med en fika med söta Julia. Så mysigt.

Skånetripp

Imorgon bär det av ner till Skåne för födelsedagsfirande. Jag stannar till torsdag och tänkte hinna träffa både släkt och vänner innan jag åker hem till Karlskrona igen. Det ser jag fram emot!

Jag måste också bara kommentera det jag läste om den stackars "Gollum" som uppenbarat sig i Panama. De kallar varelsen/djuret för monster. Ungdomarna som såg djuret uppfattade det som att den attackerade dem varvid de dödade den med hjälp av pinnar och stenar. Hur sjukt låter inte detta? Det får mig att undra vem som egentligen är monstret eller monstrena.

Vart tog feminismen vägen?

Eftersom jag är en riktig skräp-TV-junkie så såg jag såklart första avsnittet av TV3s "Hollywoodfruar". Inte anade jag då vilken uppståndelse det skulle bli kring detta program, och speciellt över en av de tre "hollywoodfruarna", Anna Anka. Nu haglar kommentarer från alla håll om just denna kvinna; hur hon är och hur hon lever. Socialdemokratiska kvinnoförbundets Nalin Pekgul passade på att, samtidigt som hon fördömde detta program, uttrycka ett allmänt missnöje över inredningsprogram som visar upp vackra hem därför att de förutsätter en hemmafru eller en städerska. Hmmmm, ja, jag säger då det... I vilket fall som helst skrattade jag under programmets gång inte åt Anna Anka, utan med henne.

Som jag uppfattar det nu så finns det då de som anser att det som Anna Anka representerar är direkt destruktivt för all sorts feministisk framgång. Då blir jag förvirrad. För mig handlar feminism om att som människa ha valfriheten till handlandefrihet, oberoende av mitt kön. Jag kan inte försvara Anna Ankas val av liv. Jag skulle inte i dagens läge kunna tänka mig att göra mig ekonomiskt beroende av en man, eller någon annan för den delen, vilket ett liv som hemmafru skulle innebära för min del. Men det är ju utifrån mina förutsättningar, inte hennes.

Så då undrar jag: Vart tog feminismen vägen när massmedia och enskilda personer väljer att idiotförklara en kvinna efter ett en timme långt TV-program (av vilket hon fick en tredjedel av utrymmet och glöm inte bort att dra av tid för reklam...)? Nä, något mer destruktivt för feminismen än feminister som förutsätter att kvinnor med ett för nutiden avvikande levnadsmönster är dumma i huvudet kan jag inte tänka mig. Feminism borde väl i så fall vara att utgå ifrån att kvinnan, t.ex. Anna Anka, har gjort ett väl övervägt val och att självklart respektera detta.

Så även om det inte är genomförbart i praktiken så skulle jag vilja föreslå alla feminister, eller icke-feminister för den delen, att prova på att vara hemmafruar. Jag kan nämligen inte tänka mig någon annan arbets-/karriär-/levnadssituation i Sverige där kvinnans intelligens, självkänsla och ambitioner blir så ifrågasatta som då.

Bejaka hösten!

Kaka med äpplen i.

"Äntligen är det ok att gå in. Det är ok att sitta kvar i soffan, att inte åka till landet, inte packa picknickkorgen och inte grilla. Fram med kaffet, chokladen, ljusen och gjutjärnsgrytan bara. Bejaka hösten!" Och även om detta bara var en reklamtext ur Cerveras annonsblad som kom med tidningen i morse, så talade det rakt till mig. Detta är precis vad jag, tillsammans med hembakta muffins med äpple, äpplemos och kanel, ska göra idag - bejaka hösten!

"Breastfeeding IS the baby's choice"

Idag har vi varit på sista mötet med föräldragruppen på MVC. Vi fick oss bl a lite ammningspropaganda till livs. MVC vill påskina att det visst inte är någon katastrof om det inte går. Det kan ju till och med vara så att mamman inte vill amma, och ingen ska känna att hon är konstig för det. Men ändå visar man filmen om den söta lilla bebisen som direkt efter födseln kryper upp på mammans bröst och börjar suga av sig själv. Så som det är menat av naturen liksom. Det går inte att ta miste på på budskapet: Det är okej att inte amma, men - Breastfeeding is the baby's choice. Jag tror fortfarande på en ostressad mamma utan samvetskval.

På vägen hem provade jag ett nytt fik, Conditori Favorit, på Amiralitetstorget 23. Det har nog funnits ett tag men är nytt för mig. Ganska fin princessbakelse hade de också, med sylt i. Caffe latte (en mycket god sådan faktiskt) med bakelse - fyrtiosju kronor och femtio öre. Som hittat!

Igår var jag på gravidyoga igen. Förutom de vanliga övningarna ägnade vi lite tid åt fotmassage där vi jobbade två och två. Min första reaktion var att det kändes lite väl intimt att klämma på någon annans fötter och att någon annan skulle klämma på mina. Sen tänkte jag att om jag nu anmält mig till en liten gravidyogaklass så är det kanske sådant jag får förvänta mig. Och det var faktiskt ganska kul ändå. Jag vet inte vad jag hade för mig annars på passet för när jag kom hem hade bebis, som i vanliga fall nuförtiden ligger med huvudet nedåt och fötterna uppåt, vänt sig i tvärläge så att min mage såg dubbelt så bred ut som innan jag gick hemifrån. :)

Nu ska jag ägna mig lite åt mitt nuvarande stickprojekt. En helt vanlig vit kofta stickat i helt okomplicerad rätstickning. Jag behöver knappt tänka på vad jag gör. :)

Positiv betingning

Varför är vi männniskor ofta lika korkade som våra hundar? De beter sig illa och vi tycker att vi har testat allt. Oftast testar jag allt förutom positiv betingning och att vara lugn och konsekvent. Det börjar bli riktigt störigt att Kakan (eller Katla) skäller på brevbäraren. Det händer inte varje dag och det har ingenting att göra med om hon precis blivit rastad eller inte. Idag kom jag så på en lysande idé. Eftersom jag har provat att dels skälla tillbaka på henne och att dels ignorera henne totalt, så tänkte jag att idag ska jag prova med positiv betingning. Försöket gick ut på att jag placerade en bit härlig vanlijdröm på golvet nära dörren. Om Kakan inte skällde när posten kom så skulle hon få kakbiten. Om inte så åkte kakan (alltså vaniljdrömmen) i soporna. Idag gick det inte så bra. Vaniljdrömmen hamnade i soporna. Jag kanske skulle placera kakbiten en bit ifrån dörren så att hon inte sitter just där posten kommer? Eller så ska jag försöka vara konsekvent och testa samma sak imorgon, precis samma procedur. Vi har bara ett försök per dag men jag ska vara ihärdig och lyckas! To be continued...

Jag, den skadaste

http://recept.nu/1.9101/nigella_lawson/huvudratter/pasta_nudlar/pasta_med_valnotssas

En stor mage kan vara lite i vägen ibland... Idag hade min tröja råkat kasa upp under jackan när jag var ute och gick. När jag sedan kom hem och skulle dra ner blixtlåset fastnade den i lite magskinn. Det blev ett blodmärke. Det gjorde skitont och jag tycker fortfarande synd om mig själv.

Idag har jag också fått ett nytt husdjur. Kakan är som försvunnen och istället har det kommit hit ett brunt, lurvigt monster som jag tror heter Katla. Monstret är fruktansvärt ouppfostrat och skäller på brevbäraren och drar i koppel. Detta är en efterlysning och en vädjan: Snälla Kakan kom tillbaka!

Ikväll ska jag prova mig på ett nytt recept - pasta med valnötssås. Bild och recept finnes ovan.

Fika och gott humör

Idag är en mycket bättre dag än igår. Jag har varit på föräldrautbildning nu på morgonen och vi fick bl a se en film om profylax. Jodå... :) Nu sitter jag här hemma på mitt nya favoritställe: den gröna fåtöljen i lillfisens rum. Bredvid mig har jag kaffe, ostbullar, wienerbröd och min stickning. Fint det. Jag önskar bara att hunden inte hade behövt komma ut om en timme för jag är otroligt trött idag. Hon kanske kan nöja sig med en kortare runda.

Ikväll ska vi hem till svärmor som ställer till kalas för en annan svärdotter som fyller år. Det skulle visst bli kaffe och kaka. Och jag säger aldrig nej tack till kaffe och kaka.

Idag är jag officiellt inte längre arbetssökande och student, utan föräldraledig. Så det finns all anledning att fika lite extra.

Tjipp tjopp!

Ny layout

Jo, jag har försökt mig på en ny layout men jag kom inte så långt. Om jag hade varit en hejare på att fiffla med HTML-koder så hade jag kanske kunnat lägga in min egen bakgrund med vackra blommor... Har någon tips på hur jag gör?

Cykeln blev fixad igår (av Jimmie, inte av mig) och medan kärleken kämpade sig runt stan till fots kunde jag cykla bredvid. Det kändes fint! Det finns en hel del backar här i stan och jag orkade inte cykla uppför riktigt alla.

Hösten är härlig på många sätt. Det är t.ex. premiär för en massa skräpprogram på TV. Ikväll är det premiär för Idol OCH Hell's Kitchen och jag ska bänka mig framför TVn och riktigt sunka. Fram tills dess ska jag och mina gravidhormoner ägna oss åt att vara på riktigt dåligt humör och sura. När Jimmie kommer hem ska jag verkligen försöka skärpa till mig. Det kan inte alltid vara så kul att bo tillsammans med en tickande bomb. :)

Ensamvarg, jag?

Är jag en ensamvarg? Wikipedia ger följande definition:

"Ensamvarg kallas man i huvudsak om man kanske inte lever helt isolerad från omvärlden, men som saknar vänner och nästan aldrig umgås med andra. Detta kan vara frivilligt, eller ofrivilligt. Frivilliga enstöringar/ensamvargar, brukar oftast inte vara helt ensamma, de kan bo långt ute på landet ensamma i flera år, men träffar ändå någon bekant då och då cirka en gång varje eller varannan månad eller så. De ofrivilliga bor oftast i städer och har oftast någon social svårighet (t.ex. autism) som de inte har fått hjälp med."

(Språket i citatet är vacklande men eftersom man inte får ändra i citat så får det vara som det är.)

Så är jag det då? Nej, verkligen inte. Jag skrattar nästan på mig när jag läser definitionen. Jag bor ju dessutom i en stad vilket borde betyda att det är ofrivillig ensamhet och att jag således kan gå till doktorn och få en diagnos. Och då kanske jag kan få den hjälp som jag inte fått. Anledningen till dessa funderingar är att jag igår blev kallad just "ensamvarg". Av vem spelar absolut ingen roll. Detta hade kunnat leda till en mycket intressant diskussion om varför det är så viktigt för oss att definiera andra människors beteende i de fall vi finner det för avvikande för att vi ska känna oss helt bekväma. Men nej, det som spelar roll just nu är att jag tyckte att det kändes sååååååå orättvist och missvisande. Jag trivs ju så bra med hur mitt liv ser ut och jag känner mig faktiskt sällan ensam. Jag antar att det är så att jag inte har ett lika stort behov av att bli underhållen av andra människor som personen som kallade mig ensamvarg har. Så varför blir jag då upprård? Jo, jag gissar att användningen av ordet "ensamvarg" i sig pekar på att jag följer ett avvikande mönster som inte är helt och hållet okej. Detta medför att jag känner att jag inte är som jag borde vara. Kanske borde jag bete mig på ett annat sätt än jag gör idag, umgås mer med andra människor eller ringa fler samtal. Kanske borde jag göra vissa saker oftare än jag själv tycker är kul, vara allt annat än en "ensamvarg" och helt enkelt ändra på mig för att tillfresdställa andra människors förväntningar på mig. Nej, det vet jag ju att jag inte ska och det tänker jag heller inte göra. Så var det egentligen liksom inte mer med det. Men det var ändå tillräckligt mycket för att det skulle bli ett inlägg. :)

Nu tänkte jag avsluta dagens inlägg i lite muntrare toner. Igår var jag och kärleken lite rastlösa så vi körde till loppis i Brunnsparken i Ronneby. Det var en riktigt stor loppis och vi fyndade ett Play Station 2-spel - Ice Age 2. Spelet är anpassat för spelare från 3 år och uppåt... Roligt. Väl värt 40 kronor i alla fall. Ikväll är det uppehåll i gravidyogan och jag funderar starkt på att istället gå och köpa ett punkteringskitt så att jag kan laga vår cykel och cykla en runda.

Peace!

Disposition

Jag har länge haft stora bekymmer med dispositionen i mina inlägg. Det har ibland inte gått att göra radbyten för nya stycken. All text har hängt ihop utan mellanrum liksom. Alla som är lite sådär pedantiska med text förstår att detta kan störa något otroligt. Nu har jag i alla fall äntligen kommit på hur jag ska kunna ordna detta problem. Jag måste i varje inlägg infoga en bild. Om jag vill skriva ett inlägg utan bild är det bara att ta bort den igen. Men av någon anledning så kan man inte göra radbyten utan att först ha infogat en bild. Så nu har jag gått igenom alla mina gamla inlägg och fixat dem snygga. Vilken enorm tillfredsställelse!

Jag vet inte riktigt vad som händer i helgen men ikväll är det mys som gäller. Älsklingen har länge varit sugen på Wallenbergare så ikväll ska vi ge oss på detta matlagningsäventyr. Vi får se hur det slutar. Det verkar meckigt, och flottigt, att vispa ner 2 dl grädde och 4 äggulor i 400 gram kalvfärs. Men det blir nog bra.

Det blev ingen fika på Lennarths igår med föräldragruppen. Vilket lurendrejeri... Det var i vilket fall ganska givande. Barnmorskan var mycket trevlig och sådär barnmorskenaturlig. Vi fick se en förlossningsfilm och jag visste redan innan att om vi fick se ett litet barn födas så skulle jag börja gråta. Det gör jag alltid och har alltid gjort. Så jag satt hela den 20 minuter långa filmen och stålsatte mig. Hjälpte det då? Nej, såklart inte. Och så skulle de tvunget spela den där låten som går "...reach for me, don't wanna wait another day without you, take me to higher ground, we'll be safe and sound..." (av Kirsty Hawkshaw) för att göra det extra känslomässigt. Så jag bölade, ja det gjorde jag. Men jag var som tur inte ensam. :)

Nu tänker jag njuta av en lugn förmiddag och läsa lite "Mio, min Mio". Jag älskar Astrid Lindgrens böcker men det var ett tag sedan jag läste dem och om jag ska vara helt ärlig så är i alla fall "Mio, min Mio" riktigt flowerpowerig på sina ställen:

"På himeln lyste stjärnorna, de största och klaraste stjärnorna som jag sett. Jag låg och tittade på dem. Och då kom jag att tänka på att vi hade spelat för gräset och blommorna och vindarna och träden, och Nonno hade sagt att de tyckte om det. Men vi hade inte spelat för stjärnorna. Bryr sig stjärnor om, ifall men spelar för dem, det undrar jag just? Jag frågade Nonno, och han sa att han trodde det. Och då satte vi oss upp omkring elden och plockade fram våra flöjter och spelade en kort liten stump för stjärnorna."

Handla, handla, handla

Om jag hade kunnat hade jag inlett dagens inlägg med introt till ABBAs "Money, money, money". Du du du du du du duduludu du du du du du du duduludu du du du duttu du... Herregud vad man kan handla på sig saker när man väntar ett litet barn. Det är en hel djungel av grejor man ska ha. MÅSTE HA! Igår kom det en barnvagn, febertermometer, skötväska, nappflaskor, babysitter och babygym som vi hade beställt via nätet. Vi börjar väl känna att vi har det mesta nu. Det enda som fattas är en ny bil och en bilstol. Vi har sparat småsakerna till sist... Haha. Jag känner mig helt lugn inför anskaffandet av bil. Av någon anledning är Jimmie väldigt driven i just denna fråga. Inte alls könsstereotypt på något sätt...

Igår blev vi bjudna på thairestaurang av Jimmies far som ville fira honom för att han fyllt år. Mycket gott och trevligt var det. Nu är det dags för frukost för om mindre än en timme ska vi befinna oss på "föräldragrupp". De har lockat med fika på Lennarth's och således är jag mycket noga med att gå dit.

Puss o kram!

Knyttets ankomst närmar sig sakta men säkert...

Nu är det mindre än 10 veckor kvar till lillfisen ska komma ut. Vi får väl se när det blir, han/hon kommer väl när han/hon vill. :) I vilket fall som helst börjar jag få mig lite olika förlossningstekniker till livs från diverse håll. Det verkar som om Profylaxmetoden är väldigt populär bland barnmorskorna på MVC. På gravidyogan får vi lära oss djupandning som känns tilltalande men inte tillräcklig. Jag har hela tiden tyckt att profylaxandningen känns väldigt forcerad och hysterisk. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag antagligen inte kan föreställa mig hur ont det kommer att göra. Det är nog ganska lätt att bli hysterisk och att andas forcerat... :) Men jag tänker att jag helt enkelt får nöja mig med att inte veta hur ont det faktiskt kommer att göra. Jag får nöja mig med att inte veta någonting om hur det kommer att kännas. Det spelar ingen roll hur mycket jag läser för jag förstår att jag inte helt och fullt kan förstå hur det är förrän jag upplevt det själv. I vilket fall som helst verkar det vara en bra idé at veta vad man vill när man kommer in till förlossningskliniken.

På grund av den fantastiska författaren Katerina Janouch snubblade jag över något som kallas för Dyktekninken. Sammanfattningsvis kan man säga att den går ut på att slappna av så mycket som möjligt, att tänka positivt kring smärtan och att låta andningen komma av sig själv. Man ska helt enkelt se värken som en våg som man dyker med. (Här finns en mer ingåede beskrivning: http://www.enbrastart.se/index.php?option=com_content&view=article&id=64)

Det här kan låta flummigt, precis som att kroppen själv skulle kunna sköta hela processen om att föda utan att jag försöker kontrollera den... (Nu är jag ironisk.) Saken är ju den att jag inte kunnat kontrollera någonting kring graviditeten hittills och det har ju gått bra. (Peppar, peppar.) Att vara gravid och att föda verkar handla om ha en stor portion mod. Mod att släppa kontrollen. Mod att lita på sig själv, sin egen kropp och den starka process som äger rum i den. Nu låter det lite flummigt igen, men då får det vara så. Så länge det hjälper mig så får det låta hur flummigt som helst.

Nu kommer jag såklart till nästa sak då. Hur kommer min barnmorska på MVC att reagera på detta och finns det någon barnmorska på Blekingesjukhuset som har koll på den här metoden? Jag och Jimmie får nog läsa på, skriva ut en beskrivning som vi tar med oss när det väl är dags och hoppas på det bästa. Jimmie verkar i alla fall vara positivt inställd. Hans första kommentar var: "Det där verkar ju skitenkelt!". Jo, lika enkelt som att hoppa bungyjump, ungefär... Det är ju bara att hoppa, resten sköter tyngdkraften.

Till sist tror jag att jag lyckats aktivera kommenteringsfunktionen, så nu är det fritt fram att tycka till om mina inlägg!