Under 80-talet var jag liten och gick på dagis. Det var inte någon trevlig upplevelse för det mesta. I vilket fall som helst så fick jag med mig en hel del minnen från denna tid...
Varje dag hade vi fruktstund då vi blev tilldelade vars en frukt. Vi fick inte välja själva. Alla skulle äta samma sorts frukt. Ofta fick vi övermogna, mjuka päron vilket fortfarande är något av det äckligaste jag vet. Det spelade ingen roll tyckte fröknarna och menade att jag snarare var en bortskämd unge som inte åt det jag fick när det fanns barn som svalt i Afrika. Vi blev strängt åtsagda att inte lämna samlingsrummet innan vi hade ätit upp våra nedrans frukter. Så där satt vi, jag och ett annat stackars barn. Plötsligt kommer jag på en lysande idé vilken jag delar med mig av.
Jag:
- Om vi mosar in päronet i servetten och slänger paketet i sophinken på vägen ut så är det ingen som kommer att märka att vi inte ätit upp frukten!
Andra stackars barnet:
- Okej...
Sagt och gjort. Jag och min partner in crime gömmer frukten i de vita tunna servetterna och går mot utgången. Det andra stackars barnet går först. När jag precis slängt mitt päron i slasken och tror att jag klarat mig känner jag en tung hand på min axel.
Arg fröken:
- Sådär gör man inte, Maja!
Oh, crap. Hon hade hört allt jag sa... Det var inte tillåtet att avsky päron och framförallt inte tillåtet att uppvigla andra barn till att bete sig trotsigt på 80-talets kommu-dagis. Fy skäms på mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar