Omklädd fåtölj

Ja, såhär blev den. Inte i ett äppletyg utan i ett rutigt. Jag kom på att jag också har en fotpall till fåtöljen. Den får jag klä i veckan.

Vanliga frågor till nyblivna föräldrar 2

Vanlig fråga: - Har hon mycket napp?

Vårt svar: - Njae...eller...

Frågan är ju hur mycket som är "mycket napp"? I jämförelse med vem eller vad ställs frågan? Jag fattar ingenting. Vill de som ställer den frågan att jag ska redogöra i antal timmar och minuter som Siri har napp i munnen per dag? Hädanefter ska jag svara med en fråga: "Vad är mycket napp?"

Projekt

Ja, nu behöver jag ett projekt. Och jag behöver vara lite kreativ. Så jag tänkte att jag ska klä om en eller tre fåtöljer. I Siris rum står en stor fåtölj som jag en gång i tiden köpte av min kära vän J. Kanske blir den omklädd i tyget här intill. I vardagsrummet står två mindre fåtöljer som vår hund har tagit i besittning och de ser förjävliga ut, rent ut sagt. Jag såg igår att de hade rea på tyger på Åhléns. 30% rabatt på redan rabatterat tyg. Jag tror att det nya reapriset blev 45 kronor metern och det är liiiite för billigt för att jag ska kunna motstå det. Nu ska jag bara klura ut hut många meter tyg som behövs. Bilder kommer givetvis senare. :)

Det är fortfarande snö ute och det är härligt och vackert. För det är minusgrader och snön ligger kvar. Jag hoppas att vi får en lika fin vinter nästa år för då ska jag minsann vara förberedd med längdskidor och ge mig ut i Rödebyskogens spår!

Nu ska jag se om jag kan hitta ett recept på någon god mat att laga ikväll. Trevlig helg!

En Nasse

Idag kvittar fåglarna utanför fönstret trots att det fortfarande är massor av minusgrader. Det kanske är för att solen lyser? Mysigt är det i alla fall för det påminner om att våren är på väg så sakteliga.

I helgen var vi i Skåne på turné. På lördagen hälsade vi på i lilsyrrans lägenhet och fick fika och fantastiskt god mat. Det var den godaste Carbonaran jag ätit! Tack lil' sis'! Och så fick vi träffa min kusin och Siris syssling Smilla. Siri fick en Nasse. Nasse från Nalle Puh alltså. I mjukisvariant. Det var en finfin helg. :)

Inlägg nr 100

Mitt hundrade inlägg. Till helgen bär det av till Skåne. Härligt! Och Siri fortsätter växa. Det är nästan så att man borde höra det knaka. Hon är nu 61 cm lång och väger 5,7 kilo. Rund och go!

Tjat?

Ja, kanske. Mina inlägg handlar just nu väldigt mycket om bebisar och föräldraskap. Egentligen är det ju inte alls konstigt. Mitt liv kretsar just nu runt en enda liten person som är helt och hållet beroende av mig. Precis som jag är helt och hållet beroende av henne fast av helt andra skäl. Är Siri vaken är jag vaken. Är Siri på lekhumör underhåller jag. Är Siri hungrig matar jag. Är Siri ledsen tröstar jag. Skrattar Siri, skrattar jag. Är Siri lycklig är jag lycklig. En avancerad och endå så enkel symbios.

Under graviditeten tänkte jag att den viktigaste lärdomen att bära med sig var den att ALLA kommer att tycka något om ALLT. Det gällde allt ifrån min viktuppgång till huruvida vi tog reda på bebisens kön med ultraljud. Jag vet nu att detta stämmer även efter det att barnet är fött. Plötsligt tar många sig rätten att ställa privata frågor och att ifrågasätta våra personliga värderingar. T.ex. kan det ju för vissa verka konstigt att varken döpa Siri eller ha namnfest. (För mig känns namnfest som ett icke religiöst, men ändå rituellt, dopsubstitut.) Men vad som för mig är ännu viktigare att komma ihåg, om än så svårt att leva efter, är att jag ändå måste tro på att jag hela tiden gör vad som jag tror är bäst och att det räcker. Det bästa räcker fint.

Nu halvligger jag här i soffan framför teven och tittar på skidskytte från Anholtz. På min mage ligger en nöjd Siri och snusar sött. Jag skulle inte vilja att det var på något annat sätt.

Vanliga frågor till nyblivna föräldrar

Vanlig fråga: -Får ni sova något???

Vårt svar: - Ja, vi har haft turen att få ett barn som faktiskt sover.

Vanlig comeback: -Åja, vänta ni bara, det kan ändras snabbt.

Slutsats: Det är inte okej att ha det för bra som nybliven förälder. Helst ska man se lite trött och sliten ut. Det är helt enkelt inte okej att ha en för snäll bebis som sover och sällan skriker.

I södern längtar man till sommaren

Nu längtar jag till semestern. Ja, för så är det när man bor i södra Sverige (och då menar jag verkligen södra Sverige, inte Stockholm). Snön, med tillhörande slask, är kul i en månad. Så länge står jag ut med slasket. Snön är det ju inget fel på, men i Skåne och Blekinge får man allt som oftast inte det ena utan det andra. Ja, jag vet, all snö måste smälta bort någon gång. Fast här kommer snö och slask samtidigt om ni förstår vad jag menar... Nu är jag således trött på slask och att mina skor förstörs av vägsaltet. Jag längtar efter att få sätta mig i bilen och köra över Öresundsbron med en pirrande känsla i magen. Den känslan man får av att ha gått upp tidigt och samtidigt ha lite resfeber. Mmmmm. Och så längtar jag efter att få sådana här sms i min telefon. Till sommaren kanske det inte blir så mycket utlandsresa. Siri kommer ju inte vara mer än åtta månader i mitten av sommaren. Vi får se, vi får se.

Nu ska jag spendera resten av tiden som Siri behagar att sova med att bälga (älskar ordet!) kaffe och att surfa tapeter och heminredning.

Urk!

I fredags åt Kakan upp ett par trosor som hon hittat. Idag kräktes hon upp dem. Need I say more?

Bokfynd

Åh, ljuva barndomsminnen! När jag är ute och går vid havet här i Karlskrona och jag ser det skifta färg tänker jag på en bok jag brukade läsa som liten - Krabban Konrad. Idag när jag var nere för att slänga sopor kastade jag ett öga på bokbytarhyllan. Vad får jag se? Krabban Konrad! Lycka på en söndag.

Att vara eller icke vara ninja?

Det är frågan. "Att vara ninja", svarar jag.

Så konstigt

Varför har man badrumsmatta egentligen? Är inte toalett- och badrumsgolv täckta av klinkers eller våtrumsmatta för att det oftast blir blött där? Och varför får man då för sig att lägga en matta där? Jag utnämner badrumsmattan till årets onödigaste och nog också sunkigaste pryl.

Lite surhet kan leda till framgång.

Jo, jag tjatar om den där hissen men den ställer verkligen till med problem för mig. Det är mycket större chans att Siri faktiskt fortsätter att sova efter det att vi kommit in från rundan om jag inte behöver flytta på henne. Siri sover = gladare unge = Siri sprallar = Siri sover igen = lite egentid för mig = gladare mamma. Och igår efter att jag surat i några timmar bestämde jag mig för att det skulle gå. Vagnen och jag skulle helt enkelt få plats i hissen. Det gick. Och idag bestämde jag mig för att även hunden skulle få plats. Det gick. Lite som en magisk kappsäck. Fint det!

Som en citron.

Idag är jag riktigt jävla trött och sur. Varför? Jo, för att:

- jag väcktes 07:38 av takläggarna som spikade oupphörligt till 16:00.
- trånga hissen har varit ockuperad av möbler.
- Kakan skällde på grannen.
- grannen skällde på Kakan.
- jag skällde på Kakan och grannen så att Siri blev rädd och inte vågade titta på mig.
- Kakan drog i koppel och skällde på hundar på rundan.
- jag har misslyckats totalt med att uppfostra min hund.

Därför.

Sååå high tech

Idag har jag hittat ännu fler anledningar till att flytta till hus. Återigen handlar det om den trånga hissen. Den var trång tidigare men blir ännu trängre när någon inflyttare fyller den med möbler. Jag fick släpa Siri i liggdel uppför fyra trappor. I och för sig hade jag lite draghjälp av Kakan... :)

Nu till vad som är sååå high tech. Jo, i vår nya dator finns en webkamera och idag har jag installerat Skype. Det betyder att jag kan ringa videosamtal. Videosamtal. Tänk att jag redan 2010 skulle upptäcka denna tekniska nymodighet. Fantastiskt. Mest fint är det nog för att jag kan få se min söta syster live lite oftare än annars. Alla andra som jag känner är förstås också välkomna att utforska teknikens framkant tillsammans med mig!

Att gå hem med blå skoskydd...

...från vårdcentralen har jag hört ryktas ingår när man är småbarnsförälder. Och jo, det stämmer. Det händer faktiskt. Precis som det händer att man känner sig hungrig kl. 15:44, undrar varför och kommer på att man inte ätit något på hela dagen.

Joller

Nu har jag hört världens sötaste och finaste röst. I lördags när Veberödsluften had done it's magic kom Siri på ett nytt sätt att använda stämbanden. :) Nu är det inget stop på henne och hon pladdrar på som bara den när hon är glad. Det värmer som inget annat. Kärlek!

Mys

Nu är vi nyss hemkomna från Skåne där vi haft en mysig fredagskväll och lördag förmiddag. Siris förkylning fortsätter att envisas men jag sätter mitt hopp till Veberödsluften som botat förut. :) Nu blir det köttbullar med potatis och lingon. Trevlig lördagskväll!

Jag vill ha ett hus!

Dyrt hus 1.

Dyrt hus 2.

Dyrt hus 3.

Lägenhet i all ära men det är ett gissel när man har både hund och bebis. Åtminstone när hissen är 1 x 1 meter vilket medför att barnvagnen inte går in. Chassit får stå på källarplan och jag får konka in liggdelen i hissen. Den är skittung. Kakan är ju ett kapitel för sig och är så sjukt nervös av sig. Ska inte hundar gå undan när det kommer en människa och går? I alla fall är Kakan för det mesta UNDER mina fötter känns det som. Detta underlättar inte i en trång hiss. Nej, ett hus hade suttit fint. Men det är ju inte gratis, som allting annat. Hur som haver bjuder jag på lite bilder till vilka jag drömmer mig bort!

Summa sumarum och god fortsättning

Julhandel i stan.

Nyårsbubbel.

Iskall båt.

Morgonsol på isen.

Kallt på Stumholmen.

Hej, mitt vinterland.

Julgodis.

Julklappar.

Åh, detta nätverkskort som har gått sönder. Skit! Men nu äntligen sitter jag med en ny Compaq och försöker vänja mig vid det nya tangentbordet. I vilket fall så har jag varit utan uppkoppling sedan innan jul och har inte kunnat skriva någonting här på bloggen. Det har varit fruktansvärt frustrerande då nätet är en av mina viktigare länkar till omvärlden från min lilla mammabubbla. Året hade i alla fall ett gott slut och en fin början.

Första tiden som mamma kanske också förtjänar en sammanfattning. Vi har verkligen fått världens raraste lilla tjej som sällan skriker eller är missnöjd. Enda gångerna hon gör det är när hon är hungrig och hon har härmed hjälpt mig att förstå vad som avses med uttrycket "att vara vrålhungrig". De senaste 14 dagarna har hon dock dragits med en envis förkylning som fyllt hela hennes lilla näsa med enorma mängder snor. 14 dagar av totalt 54 sedan hon föddes. Hon börjar väl tro att livet ska vara såhär: snörvel, snörvel och en elak mamma som kommer och pregar in både nässug och näsdroppar i lilla näsan. Förutom min oförmåga att kunna bota förkylningsvirus så känner jag mig ganska nöjd med min insats hittills. Jag kan byta blöja, mata, natta, bada, leka och sjunga. Var det något mer? Jo, just det. Det har visat sig att jag inte är den bästa mjölkkossan, trots mitt namn, men Siri verkar nöjd med att mamma Nestlé hoppar in som ersättare lite då och då.

Annars verkar Siri själv ganska nöjd med livet, förutom när förkylningen tar det bästa av henne. Igår var vi på läkarundersökning och fick godkänt. Hon väger nu 5 300 gram och har växt 4 cm sedan hon föddes.

Nu ska jag kopiera filer och flytta till den nya datorn. God fortsättning på det nya året 2010 alla mina nära och kära!